• Myrten och väntan

    Myrtus communis – en favorit och utmaning att hålla vid liv

    Myrtens sfäriska huvuden knycker häftigt på sina nackar när västan fullkomligt spiller över med sina krafter där den drar in över trädgården. Nyklippta och omplanterade väntar de på sin slutliga plats under sommaren. Jag har en plan… men jag ska bara först…😁 Det där bara är lite tungt arbete så jag måste invänta rätt tillfälle, då när kropp och tanke vaknar upp en morgon tillsammans. Tanken är där men inte kroppen, just nu. Att gå emot vore ett misstag. Detta har kommit till mig det senaste året, att inte kunna göra någonting, inte om det absolut nödvändigt, förstås. Älskar att vila och bida min tid! Kanske en naturlig del i att åldras, vad vet jag, det känns för mig som jag nu för tiden inväntar mer rätt tillfälle för saker och ting. – Äsch, inte så viktigt, kan vänta. Det finns liksom inte längre någon anledning att ”vara på” hela tiden. Det kan rent av vara ganska gött att hänga där i tampen, bakom båten, som andra styr. Ett mer otvunget sätt att förhålla mig till livet.

    Vackra svalor från ELD-Garden

    Jag väntar och väntar medan mörka moln hopar sig på himlen… Men det verkar vara en väntan förgäves, vart är regnet?! Oroväckande. Svalorna flyger högt. Hemma har jag en egen borrad brunn så förra sommaren vattnade jag inte alls utan jag lät allt bara vara. Det som dog det dog och nu får naturen åter ta plats i min ”trädgård”. Svårt att definiera vad det är, faktiskt, friserad natur? Nu i realtid börjar det luta åt ungefär liknande väder. Problemet är inte bara vattnet utan också orken att göra något när det blir för varmt, så jag har planer på att arbeta kvällstid den här sommaren om det nu blir så där varma dagar.
    Bättre för mig och bättre för växterna som blir vattnade när solen har dalat.

    Allium – älskar lika mycket knoppstadiet som den utslagna..

    Allium lökarna har slagit ut, magnifikt har de tagit över scenen från tulpanerna. Nu är trädgården inne i nytt skede, försommar. Såg att Smörblomster och Lupiner slagit ut på ängarna där hemma.

    Allium ’Purple Sensation’

    Det går fort nu idag är det nationaldagen och snart är det midsommar. Beundrar varje kväll trädgårdens gröna grönska, som djupnar dag för dag i väntan på sensommar och höst…

    Ha en fin nationaldag💛💙

  • Maj – Om du var en dotter hette du Maj

    Sköna maj… har väl varit lite si och så med den varan, stundom skönt och stundom oskönt. Men det ska det vara. Maj är min gödselmånad no 1. och det innebär ju en massa jobb, svettigt och tungt jobb, och då vill jag inte ha det för varmt, då blir det väldans oskönt.

    Jag startade med rabatterna redan i april, då att ta bort det grövsta av perennernas vissnade stjälkar. Här i maj har jag finlirat och tagit bort ännu mer och rensat bort ogräs som har börjat sticka upp samtidigt som jag har myllat ner kogödsel. Det är märkligt att efter en dags arbete så ser alla växter så mycket piggare ut! Den synen förvillar mig varje år, är det inbillning? Tja jag väljer att tro att mina vänner tackar mig för omsorgen.

    Årets blomkrukor har fyllts på med jord i väntan på sommarblommorna. Jag har bestämt att inte plantera eller så något före den 15 maj! Så de har stått där med jord nakna medans vädret har varit ostadigt och så har jag velat i mina tankar. Vad ska vara var? Sommarens fröer är i alla fall sådda blombäddarna, det ska bli så spännande och se om det blir något?! Trädgården är magisk just nu, allt är i sin linda. Det gäller att lyfta blicken ibland, ofta och bara ta in det magiskt vackra förgängliga.

    Här på slutet av månaden innan en förskräcklig förkylning däckade mig, hönsgödslade jag vissa av mina växter. Alla får inte så kraftigt gödsel. Idegran, buxbom, tujor får lite mer skjuts för att bli gröna och frodiga. Rhododendronen har fått sitt specifika men det viktigaste har ju faktiskt varit vattnet. Mycket oroande med grundvattennivåerna… Det känns som en skänk från ovan att det kommit lite regn, 24 mm sammanlagt, här över min trädgård, man får vara glad för det lilla!

    Allt gott!

  • HSP – Högkänslig – Högmedveten

    Jag har ett personlighetsdrag som kallas HSP – High Sensitive Person. Det här särdraget har ställt till det och ibland varit ett hinder i mångt och mycket i mitt liv, från barnsben genom skolåren upp och in i vuxenlivet och för att inte tala om arbetslivet. Det har fått mig att känna mig annorlunda och även har jag fått höra det av andra. Först nu den andra hälften av mitt liv har jag medvetandegjort detta särdrag – jag är inte ensam! Vi utgör 20-25% av jordens befolkning. Om du vill, läs mer på www.hogkanslighet.se Av en slump så lyssnade jag på en intervju med en högkänslig person och insåg efter tag att de pratade om mig! Efter den käftsmällen så har jag läst på om ämnet, lyssnat på poddar och gått tillbaka, och går fortfarande, till episoder i mitt liv (vilka är väldigt många och kommer ta sin tid) och sett/ser detta särdrag i det mesta. Det har inte alltid varit till gagn kan jag säga, men nu försöker jag vända mitt seende och bara se det positiva i att vara högmedveten och att känna in mig själv, känna när det är dags att dra mig undan vid överstimulering, att inte pressa mig längre. Tidigare har jag bara gått på, för jag trott att att det är något fel på mig, alla andra klarar ju? Försökt följa normen för hur man ska bete sig socialt, när jag helst bara ville fly, men stannat kvar för att inte verka udda. När andra bara har krävt av mig och då velat vara till lags fast jag helst av allt bara ville gå därifrån och strunta i allt! (Men hur beter du dig Annelie!) Jag har inte förstått varför jag mått så själsligt dåligt emellanåt , varför det varit så stökigt i huvudet och varför jag varit så himla trött. Nu har jag ett ord för det: Överstimulering!

    Min pappa sa alltid att jag skulle vara född prinsessa. Jag har alltid trott att han sa det för att jag alltid drogs till guldsmedens glittriga fönster😊! Men kanske visste han att jag var en alldeles för känslig själ som någon skulle behöva ta hand om så jag kunde göra det som passade mig. Jag tror faktiskt att jag hade känt den där ärtan genom alla dessa madrasser…. Ja baske mig! Och vägen till min livsväg har varit ack så lång och ack så kurvig och oj vad tid det tagit.       För att citera Elaine N. Aron, psykoterapeut, forskare och själv högkänslig, om att finna sin livsväg: ”Ett sätt är att söka ut den punkt där den väg som styrs av vår största lycka korsar den väg som styrs av världens största behov – det vill säga sådant den är villig att betala för. Vid den korsningen kommer du att tjäna pengar för att göra det som du älskar”.      Att bli pådyvlad andras besvikelse är inte lätt för en HSP. Vi vill andra väl och gör oss ofta den otjänsten att gå andras vägar för att vara till lags. Jag kämpar med det så gott som dagligen. Allt eftersom jag gräver mig in i mitt inre så känner jag starkare för min livsuppgift att vara den där trädgårdsmästaren på heltid och en skrivande sådan. När nu kaféet korsar min livsväg och gör mig fri från att sälja växter så kan jag äntligen hitta vägen hem. Elaine N. Arons ord har förändrat allt! Så nu får jag väl stå ut med de besviknas kommentarer om verksamhetens omdaning eller inte bara lyssna på klagomål, för det skär så väldans i öronen…

    Just nu är jag gräsligt förkyld och legat för ankare i min säng de senaste dagarna men  idag så kan jag sitta upp. Vet inte riktigt vad som hänt i trädgården och känner att det är väldans tur att vädret är med mig för annars hade det blivit svårt för mina kära små vänner växterna. Men i morgon så är jag tillbaka i mitt paradis!

    Allt gott!

  • Ljuvligt stök vid Odenplan

    Varje torsdag drar jag in till stan. Slänger av mig jobbarkläderna och kryper i mina yogabyxor, det är dags för veckans bästa timmar – yoga! Jag är på min Yoga- och meditationsskola. Lokalerna ligger i centrala Stockholm. Stora fönster mellan blåmålade väggar vetter ut mot det livliga gatulivet strax nedanför. När min yogalärare stänger fönstren så stängs också det slamrande bullret ute. Det enda som hörs är svaga ljud från biltrafiken, människorna i rummet och de där små barnen som springer över sina golv tillika yogasalens tak. Där ligger jag utsträckt på en orange yogamatta och bara kopplar av i två timmar och en kvart. Jag rör på mig förstås! Men i alla fall kopplar jag ifrån allt i den yttre världen och bara är i min inre värld, helt koncentrerad på här och nu. Skulle inte känna igen många där i rummet om vi sågs på stan. Mitt livs räddningsplanka. Fysiskt och psykiskt. Älskart!

    Långsamt tar jag mig igenom varje pass. Stående, liggande och på huvud. Sitter i lotusställning i meditation och djup andning. Lätt förvånad att jag hamnat här, jag som anser mig född stel. Men det kanske bara har varit en föreställning? Om det inte finns där naturligt så får man jobba för det, så är det bara.

    Oj vad jag skjutit upp det här med fröna som skall sås! Dels för att det varit så förbenat kallt och dels för att massa tid gått åt till att göra massa andra saker. Men igår kom jag ikapp och fick ner frön i bäddarna i mitt nya som jag kallar ’Sommargården’. Om det faller ut i god jord (😁) så kanske det får bli större bäddar till nästa år. Tanken är att jag i slutändan skall bli delvis självförsörjd på snittblommor. Även torkade blommor för torra uppsättning och kransar. Men jag måste ändå säga till mig själv att det här kommer att ta ett par, tre år innan det sitter där och är på plats. Men någonstans måste jag ju börja och vad jag vet just nu så ska jag inte någon annan stans, jag skall dit!
    Läste i nya Trädgårdsliv som kom i veckan (för övrigt en jättefin trädgårdstidning, som du kan köpa hos mig). Jag citerar trädgårdsmästaren Simon Irvine på Läckös Lilla Slottsträdgård: ”- Skötselplaner är döden för en trädgård! Den ska inte skötas på distans av någon…” ”… utan av en närvarande trädgårdsmästare. Jag sköter Lilla Slottsträdgården som min egen, fast den inte är min.”
    Hm… jag arrenderar den här marken, den är inte min, den är till låns, men tillfredsställelsen att skapa är för den skull inte mindre.

    Entrérabatten blev magnifique! i år. I höstas köpte jag lådor med blandade lökar som blev väldigt bra. Pelaridegranarna hade svårt förra året att bilda rötter och komma igång. Av nio stycken så är det fem som tagit sig… jag får vara glad för det. Nu skall det i år bara växa på sig, ska försöka släppa efter lite på klippningen och låta växterna ta den plats de förtjänar.

    Jag älskar tulpaner (vem gör inte det? Rådjuren också 😊) De är vackra i sin enkla form, färgerna är oslagbara och eftersom det varit så kalla vindar och kalla nätter så har de blommat länge i år. Jag gillar när våren tar lite tid på sig. Likaså när det gäller de så kallade sommarblommorna till försäljning, vilka jag mer eller mindre har slutat med, lämnat bakom mig i mitt trädgårdsliv, dels för att jag vill komma vidare i mitt tänk om vad annat kan tänkas vara snyggt i en låda eller kruka, dels för att inte platsen och tiden finns för att köpa in, ställa upp, ta hand, täcka över mot frost, etc, och dels så är det knepigt att vara där, just där och då när solen skiner och värmen slår till och på två dagar, i april..? Så ska alla ha sommarblommor! Det kan jag lätt förstå för min skapare vad vi har längtat! Nej, inget före den 15 maj. Och knappt då, det är fortfarande risken stor för de där järnnätterna. Jag bidar min tid, och tycker om det.

    Jag har försökt få ut bevattningsslangar men det går lite trögt, men tanken är att växterna ska få vatten per automatik så småningom. Som sagt det är mycket som pockar på. Tills dess får jag dras med den där gula slangen liggandes över alla grusgångar. Slow gardening….

    Allt gott!

  • Grön människa klär sig i blått

    Ute i skogen hajjar jag till! Blått på grenen. Någon har sprejat med blå färg, hm. Someone feeling blue..? Det är så frodigt grönt på min väg genom skogen så anslaget blir så kraftigt. Kontrasten. Hur länge? Vem? Varför?

    I min garderob dominerar blått och lite vitt. Grönt lyser med sin frånvaro och ja varför? Mina ögon passar, blått och grönt, som en kameleont ändrar de sig efter färgen på mina kläder. Smaragdgrön klänning till sommaren? Till bröllopsfesten? Eller bara för att det är såå snyggt?

    Klänningen som varit med om några bröllop…

    I min trädgård lyser det gröna och gula så här på våren. Smaragd och guld. Narcissernas trattar vrider och bänder sig efter solens gång över himmelen.
    Det hänger kvar en doft av hyacint, ljust gula, lite stela men uppmärksamma minglar de med de lite lösa narcisserna och de högbenta tulpanerna. Det knoppas och frodas. Kylan dämpar framfarten och det känner jag mig ganska nöjd med. Jag hinner bättre med. Ekorrfamiljen har gjort sig hemmastadd. De kilar stadigt (😬) från gren till gren, på plank.
    Älskar varje sekund!

    Hyacinter, ingen julblomma!

    Snurra min jord…

    Allt gott!

  • April april din dumma sill…

    … jag kan lura dig vart jag vill! Ja nog luras du april. Ena dagen klär du dig i nordans gråa kappa för att den andra dagen dra på dig solgula damasker! Vet inte riktigt vart jag har dig april.
    Men jag gör mitt bästa att rensa upp när du har de solgula damaskerna på. Sitter på huk i rabatterna och klipper bort de grövsta fjolårets stänglar från perennerna. Om jag skrapar lite lätt på jordens yta så finns de där, de små knopparna som skall förgylla min sommar.

    Det är ett gediget arbete att rensa rabatterna, det tar sin lilla tid och jag är väl inte den allra snabbaste… Men tid finns för att fundera och hur snabb måste man vara? Egentligen. Sedan kommer tanken om att arbeta… Vad gör du? Jag arbetar i trädgården. Vad heter det nu på engelska? Gardening? Or is it – I am working in my garden.? Trädgårding, fånigt uttryck. En man gick förbi mig och sa: ”här jobbar du och sliter”. Sliter? Gör man inte det bara när man har någon som talar om för en att du måste, du verkligen måste göra det här! Och man inte vill göra det där. Då blir det väl ett slit, eller? Det är ett frekvent återkommande uttryck från olika håll, sliter, hm jag sliter…

    Påsken var som bekant sen i år. Varm och sen. Vårförkylningen drabbade oss, vilket blev sårbart och såklart märkbart. Värmen kom och fullkomligt drabbade mig. Har lite svårt för den snabba förändringen som blev. Vissa tar det med ro men jag blir nästan paralyserad. Efter två dagars sommarvärme dök de upp, de som trodde sommaren var här😏. Samma visa varje år, det är apriiil! April april din du… april luras ju!

    En fördel med allt rensande och klippande är att jag hittar jordplättar lite här och där. Bara och tomma sköna små ställen som får mig att fundera: – Vad kan jag tänkas göra av det här? Slowflowers är ju min nya grej, som du vet och som jag tänkte ta mig an denna härliga sommar. Förra årets prov av kryddor i Örtagården håller på, i skrivande stund, att bytas ut mot jordrutor för eternellsådd. Men namnet Örtagården, det funkar ju inte! Måste byta namn, Blomstergården…? Nä alldeles för naivt. Eternellgården? Nop. Sommargården får det bli. Rejält och bra ord.
    Hinner till och med att klippa alla rosor, men herregud vad snabb jag blev och bara så där, helt plötsligt. April april…

    Allt gott!

  • Farmor Anna – en självhushållande trädgårdsmästare

    När jag var en liten flicka bodde jag i en lägenhet i ett höghus strax söder om Stockholm. Lägenheten var modern med 60-talets mått mätt. Min bror och jag delade på ett rum och vi hade rinnande varmt och kallt vatten. Under den kalla årstiden var elementen alltid heta och spred god värme i lägenheten. Det fanns kylskåp och lite senare fick vi en frys i köket. Nere i källaren fanns en modern tvättstuga. Det var bara att ta hissen ner med tvättbyket och tvätta. Okej man fick släpa lite grann in genom en dörr, som jag för övrigt klämde fingret i men det är en annan historia, och ner för en lång trappa som alltid tycktes mig för mörk, ja allt fanns som en modern människa behövde. Vi hade till och med en egen fastighetsskötare, farbror Norman som man ringde om det var något som gått sönder och han kom och fixade. Lite besvärande sur och tvär kunde man tycka och mycket respektingivande men på det hela taget en reko man som höll ordning på oss barn och på de fina gräsmattorna och rosenrabatterna runt husen.
    Nere på Gotland under samma tid gick min farmor Anna iväg med två spann och hämtade vatten ifrån brunnen på gården. Var det riktigt illa att vattnet sinade så måste hon hämta vatten ifrån en brunn nedanför kalkstensberget en sträcka på ungefär två kilometer fram och tillbaka. Bostaden var omodern utan rinnande vatten och toalett, utedasset låg i ett hörn bakom garaget. Hennes badrum tillika tvättstuga låg i ett litet oisolerat hus på gården. Dörren var av kärat trä och där inne doftade det alltid rent av tvål och såpa. På den av vatten nötta träbänken stod vattenspannen i zink, de blekgula tvättfaten från Kockums och tvålen låg i en liten tvålkopp som hängde på träväggen vid det lilla fönstret som pryddes av en liten gardinkappa. I tvättstugans ena hörn fanns den stora järngrytan här värmde farmor upp vattnet med ved för tvätt och bad. Det skulle dröja ända in på 1970-talet innan farmor fick ett kök och ett badrum med rinnande varmt och kallt vatten. Det här är en bit kvinnohistoria om min farmor Anna Viktoria Sofia Hernberg född Jonsson. Den är dels sann och dels påhittad. Egna minnen och en tillbakablick på Sverige för inte allt för länge sedan.

  • Mellan dröm och verklighet

    … det är länge sedan nu som körsbärsblommorna lyste vita i min farmors trädgård. Över ett halvt sekel har sakta flutit förbi sedan borstnejlika, brandlilja och lejongap stod där i kanten av hennes trädgårdsland, som vackra åskådare för sina betydligt viktigare grannar, grönsakerna. Moltke-päron och Stenkyrke-äpple stod seniga och rikbärande i den tunna förnan uppe på kalkstensberget.

    Röd och fyllig hälsade rosen Ingrid Bergman de besökare välkomna som tog sig in via järngrinden mot landsvägen. Stora höga buskar av surkörsbär bildade häck och stängde ute de förbipasserande. Paradisbusken, farmors stolthet, blommade överdådigt vid ytterdörren till det lilla vitrappade huset där det stora bigarråträdet också stod och skänkte välbehövlig eftermiddagsskugga åt pelargonerna på glasverandan.

    Dämpade röster i tidigt morgonljus, daskande ljud mot hård yta. Doften av fisk och salt vatten. Farfar luktade rulltobak, fiskade flundror och flätade korgar, de vackraste korgar som han lärt sig att göra som barn i Gammalsvenskby i Ukraina. Drottningen har en och Gotländsk hemslöjd sålde flera.

    Bondens kor råmade på avstånd och solen värmde. Lukten av rökt nyfångad flundra blandades med doften av farmors nygräddade bröd. Eftermiddagsfika vid trädgårdslandet med hembakat var en vardagsfest.

    Sol och hav, gråsugga, igelkott, rabbis och kalla kalkenstensplattor i ett hav av tusenskönor… en svunnen tid, inget överdåd, utan enkel slitsamhet där vatten pumpades på förhand från gårdspumpen. Komposten gav jorden bördighet, grönsaker odlades för eget bruk, frukt och bär togs omhand och förvarades i jordkällaren. Farmors verklighet och mina drömmar vävs samman i en labyrint av trädgårdsminnen.

  • Yoga & Blompress

    Min yoga debut gjorde jag under 00-talet, efter ett antal år av uppehåll hittade jag åter tillbaka till yogan och det var för ca 2 år sedan. Under den perioden var jag ganska trött på mig själv, mitt humör och med mina tankar. Jag kände ett ökat behov av att komma till rätta med obalansen i mitt liv. Att ge mig själv chansen att försöka hitta balans, lugn och frid i sinnet. Yogan och meditationen har öppnat dörrar som annars inte hade öppnats. Yogan har också gjort att jag har hamnat i det här tänket av slowliving. Att var dag leva i nuet, i närvaro och i enkelhet. Att försöka vara mer i varandet än i görandet, för att vara andra till lags som tidigare har upptagit hela mitt liv. Att vara sann mot mig själv och veta att jag gör det bästa varje dag, mer kan jag inte begära av mig själv och det kan ingen annan heller. Svårt? Ja ibland, så klart😉

    Häromveckan fann jag en blompress. Lyckost mig! I mitt ”nya” tänk så är slowflowers de senaste. Jag har i några år försökt att vända mitt liv till ett enklare leverne. Jag ger bort och slänger saker som bara är där till ingen nytta, tar plats och ”stör”. Slowliving helt enkelt. Samtiden ger influenser som begreppet slowflowers vilket jag i år går för fullt in i, där vissa delar av trädgården kommer att ge mig utrymme för egna odlingar av snittblommor. Mindre med saker/produkter i butiken och privat. Mer vegetarisk mat och cykel, glöm för guds skulle inte cykeln! Hållbart tänk helt enkelt 😊


    Gårdagens solnedgång… en av många vackra bilder som naturen ger oss alldeles gratis.

    Namaste🙏