Okategoriserade

Gott slut…

… och ett Gott Nytt År!

Det är en av de där fantastiska morgnar när det är fullkomligt stilla. Inte en vindpust inte ett ljud. Dofterna svävar i små stråk förbi min näsa och jag njuter av allt omkring. Det är frostigt och himlen är klar när vintersolen nu sakta försöker maka sig något högre upp på himlavalvet än i går.

Innan jag ens har gett hunden min uppmärksamhet så uppfattar jag något. Inte så mycket i hörseln utan mer som en överallt-känsla. En doft. Jag böjer mig ner och ser att hunden är på spänn, han har hört det jag känt. Kopplet på och vi fortsätter vår stig framåt, vi går under elledningarna där öppna landskap breder ut sig för att sedan vika av åt höger och komma in bland höga blåbärssnår mellan låga tallar.

I ögonvrån förnimmer jag något mörkt som drar förbi. Jag stannar upp och tittar mot höger eftersom jag uppfattade något där, men jag ser inget nu när jag har all min uppmärksamhet riktad åt ett håll. Så jag låter blicken svepa över blåbärssnåren, de grästäckta små frostiga tuvorna i mossen och där 50 meter bort, där mellan de små tallarna står älgen. Det ryker ur nosen och den är så stor att jag får gåshud. Älgen står stilla och tittar på oss och dröjer sig kvar kanske bara några sekunder. När jag öppnar munnen och manar på hunden så vänder älgen på huvudet och lunkar vidare åt motsatt håll in i skogen. – Det var dig jag kände av, tänker jag.

Skogen är min fristad. Här sveper jag runt varje dag. Här löser jag problem. Här får jag bort olust och hittar åter lust. Här skapar jag och fyller på med energi. Ju mer jag tittar in i mig själv, lär mig om min högkänslighet och medvetandegör mina olika sinnestillstånd, desto mer öppen blir jag inför allt. Öppen för att känna in och förnimma innan det ens har skett och att lita mer på min intuition, som alltid funnits där men som jag alltid föst åt sidan. Jag har helt enkelt knäppt av autopiloten och tagit mig ur min drömvärld…

Allt gott önskar jag dig 2020.

/Annelie

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.