Okategoriserade

Jag bara gråter

Flitiga bin i min trädgård

Mina tårar fullkomligt trillar nedför kinderna. Stora salta droppar medan jag sakta försöker döljande stryka med handens baksida på de nu så våta kinderna. Jag har alltid haft nära till gråt, är väldans lättrörd. Likväl som en närhet till skratt och fnitter. Det här har jag nog tidigare gjort till ett problem, ett lite ibland skamligt sådant. -”Irriterande fnittertippor och löjliga lipsillar undanbedes!”

Hemma hos Tage

Just nu är det bedrövligare än tidigare vanliga veckor, dagar och månader. Det är så påtagligt att jag faktiskt funderar på vad som kan ha hänt? Empatiska nervsystemet (om det nu finns ett sådant..) är så på just nu att bara en liten tanke får ögonen att vattnas. Det behöver inte nödvändigtvis vara något sorgligt utan kan även vara glädjekänslor eller bara ett inkännande av någons persons situation som gör mig djupt berörd. Nutid dåtid spelar ingen roll.

Platja Palma

Det finns ett slut i en bok av Jojo Moyes som jag läst om och om igen, typ 10 gånger och varje gång fylls jag med empati, kärlek och glädje och tårarna trillar… Jag har försökt återberätta detta vackra slut men det går bara inte det stockar sig alldeles kolossalt, men nä, ingen idé. Jag är född med en stor empatisk förmåga och faktiskt har jag nu förlikat mig med att jag gråter och skrattar i tid och otid det är okej för mig och jag bryr mig mindre och mindre om vad andra tänker och tycker om det. För jag tror mig veta att i och med min medvetenhet om min högkänsliga personlighet så finner jag det vara en gåva att ha så nära till känslor, både mina egna och andras.

Hola från Platja Palma

Allt gott!

/Annelie

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.