Okategoriserade

Augusti hänger tungt

Det är alldeles tyst. På håll kan jag höra en liten skrällig tupp och en aningens brus ifrån den stora vägen. Annars bara dov tystnad. Tystnaden går nästan att ta på. Luften är tung och mättad av nattens regn. Ljungen lyser violett mot granitberget som jag sakta stegar över. Solens strålar orkar nästan ta sig igenom morgonens dimmoln. Älskar den här stunden, morgonpromenaden med hunden i den stora skogen. Varje dag följer jag med i ändringarna som sker. Små små nyanser som ibland är så subtila att det säkert tar mig några vändor innan jag upptäcker dem.

Svalorna flyger lågt över hästarnas ängar här hemma. Regnen avlöser varandra. Åskan mullrar på håll och på ängen går hästen Isa och är bara den sötaste totton jag vet. Brungrå skimrar hon och den vita manen hänger tjock över hennes hals och den där punkluggen… Hm, jag har hälsat på henne en gång, på nära håll fick jag smeka hennes fina panna. Annars säger jag bara hej Isa när jag passerar henne. Det är en häst med integritet.

Jätteeternell

I våras sådde jag jätteeterneller och lite annat i de små bäddar som jag har till mitt förfogande i år. Äntligen är de färdiga att beskåda och skörda för torkning. Nu känner jag mig taggad för nästa års sådd och då ska jag försöka förkultivera lite mer.

Nigella damascena

Augusti är en mättnadens månad. Växter och blommor har fått sitt, bin och andra insekter likaså. Morgondaggen blöter ner mina skor och augusti-månen hänger mörkt gul och tung på den mörkt azurblå himlen. Solen har lyst och gett oss ny energi… Fåglarna gör sig redo för flytt eller för att stanna… Dagar kommer med varsel om mörkare tider… Det är som allt står och väntar på något nytt som skall hända. Som om tiden hejdar sig ett slag.

Hemerocallis ’Pardon Me’

Annars går jag mest omkring och städar och klipper och planerar…

Allt gott!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.