Okategoriserade

På franskt manér

Under ett antal kvällar har jag kopplat av med att kolla på Netflix. Halvliggande har jag följt Monty Don genom Italiens vackraste trädgårdar suckat och suktat. Men det var först när han visade mig de franska trädgårdarna, potager, landsbygden, kulturen och det franska samhörigheten mellan bord och jord – matens betydelse i trädgården som jag kände mig hemma.

När jag var runt 18 år, hade slutat gymnasiet, och var allmänt vilse i pannkakan, ville jag resa till Aix-en-Provence, lära mig franska språket och befinna mig i den franska kulturen. Av olika anledningar, som jag inte tänker dryfta, kom jag inte dit, men det gjorde Monty Don. Fast han var 19 och äldre än jag så våra vägar hade ändå inte korsats😉.

Jag fascineras av Frankrike har alltid gjort det, inte bara för det vackra språket och klimatet utan också för kulturen människorna deras lite kärva sätt, som en del skulle kalla stroppig arrogans, men för mig är det mer en stolthet över sitt land och dess kultur, man värnar om sitt ursprung och sitt språk. Ibland har jag tänkt att om man levt ett tidigare liv så hade jag banne mig varit fransyska!

Slutar med tunga suckar och… Hm..? Aix-en-Provence finns kvar… nu kanske? 40 år senare. Ett halvt år skulle göra gott, kittlande tanke!

Allt gott!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.