• Högkänslighet & Digital Detox

    Det är väl nu cirka 1 år och 5 månader sedan jag slutade vara en daglig passiv tittare i flödena på fb och ig. Vid den tiden mådde jag inte särskilt bra och jag hade svårigheter att förstå vad som skavde. Hur det nu var, så kanske det var ett inslag på radio eller liknande som fick mig att bli medveten om vad som kunde tänkas skava, hur otroligt jobbigt det sociala spelet (lek för många) var för mig, vilket jag hade uppenbara problem att spela (gillar inte att spela spel överhuvudtaget). Trycka lite ”likes” försöka uttrycka sig lite på någon rad blev till ångest.- If you scratch my back, I’ll scratch yours – är inte riktigt min grej. – Men Annelie man behöver inte! Kanske du säger. Men om du får en kommentar så svarar man väl, och vice verca, eller? En del bryr sig mindre andra bryr sig mer och en del av oss har väldiga problem! Det kanske inte är så konstigt att 1 miljon svenskar knaprar antidepressiva… Tänk att släppa phonen för en stund och bara gå ut i naturen!

    När jag leker då är jag i skogen. Skogen har varit en viktig plats för mig, sedan barnsben. Jag leker i min trädgård. Jag leker när jag inreder i butiken eller gör arrangemang. Jag leker med mina närmaste väninnor när vi vandrar ihop eller åker iväg på en weekend tillsammans. Och jag njuter verkligen av att vara i min lekande verklighet! Så nu för tiden har jag begränsat mitt sociala till att göra endast inlägg på Norrbys fb och ig. Jag har försökt och försöker särskilja arbete från privat (de går ju lite hand i hand för mig). Jag har en del vän förfrågningar från besökare på fb men jag vill inte. Det är en sak att vara personlig men jag vill inte bli för privat med alla. Jag följer inte så ofta mina vänners förehavanden. Alla födelsedagsgratulationerna till dem kommer från mig per sms eller messenger nu för tiden än i deras allmänna flöde. Känns lite mer personligt? Lek mer!

    Hibiscus genom glas

    I veckan hade P1 vetenskap ett inslag om en studie gjord i Australien där en liten grupp människor fick vara helt utan tillgång till sociala medier på en resa. Till en början så kände personerna frustration, oro, till och med abstinensbesvär men efter tag så upplevde de glädje, befrielse och att de kände att de mer ville lära känna och spendera tid med de människor som var med i resesällskapet.

    En digital detox kan man säga :). Samtidigt så är det ju en otroligt bra plattform för att synas och höras om man nu vill det. Som i mitt fall att synas med företagets profil utåt och våra förehavanden. Det gäller hitta sin balans här i livet. Det är svårt, sa hon konstaterande.

    Fri som en fågel!

    I min trädgård träffar jag på många olika människor. Alla har sina åsikter med sig in genom de svarta grindarna. De flesta låter åsikterna stannar hos dem själva andra pratar gärna och länge om vad de tycker. Och det är helt okej. Men ibland så kan jag tycka att den här digitala världen gjort oss till åsiktsmonster. Det är inte alltid okej att säga allt, varför då kanske du undrar? Jo, därför det kan också utgöra skada på mottagaren. Om jag som kreerande person gör det jag älskar och du kommer och besöker mig. Jag inviterar dig till mitt ställe som min gäst och du bara förkastar det med att saker och ting är inte som du vill att de skall vara. Du låter mig få veta att det jag gör inte passar, är dåligt, att jag borde göra si eller så för att ditt Jag (ego) vill ha det så. Det förbättrar ju ingenting, snarare tvärtom så gör det skada dels mot mottagaren och dels mot dig själv för jag kommer att värja mig från dig framöver, du har stämplat dig själv inför mig. Ofta utövar vi himsa – våld med våra ord mot andra. Vi kanske inte alltid är vår avsikt men vi är så färgade av någonting så vi inte tänker oss för. En färgning som toltekerna skulle kalla jorddrömmen.

    Det här skriver jag inte för att du skall bara säga fina saker om Norrbys utan mer för att väcka tanken på hur vi uttrycker oss inför varandra. Vem är jag att bestämma över någon annan? Vem är jag att vara aggressiv och vrång mot någon bara för att jag inte får som jag vill? Att alltid uttrycka min besvikelse i nedvärderande ord? Varför är det alltid någon annans fel..? Orsak och verkan. Det är helt i sin ordning att också bara vara tyst.

    Min trädgård är gratis att titta på. Jag kräver inget av besökaren. Jag vill bara må bra och att du som besökare ska må bra. Men om trädgården och kaféet inte är som ditt JAG vill ha det så är det okej, jag kan leva med det och till viss del ha förståelse för det för det är ju inte du som skapat det! Och mitt jag (högkänsliga Annelie) kan inte annat än att känna att det är väldigt svårt och ibland övermäktigt för mig att leva i denna överväldigande åsiktsvärld. Toltekerna första överenskommelsen av sina fyra grundstenar till ett bättre liv är: Var sann i ditt tal. Ett enda uttalande från dig och från mig kan stjälpa en människa för lång tid framöver. Ordets kraft missbrukas å det hemskaste. Vi använder orden för att förbanna, klandra, skuldbelägga och förstöra. Självklart använder vi även ord på rätt sätt men jag tänker att kärleksfulla tankar och ord njuter vi av att höra och känna de faller sig naturligt medan de hemskaste orden skaver och fastnar i våra sinnen för de är så onaturliga att höra och känna. Jag vet aldrig vem jag har framför mig så jag ska försöka vara mer sparsam och aktsam med mina ord det kan göra onödig skada.

    En gång i tiden arbetade jag med en distriktssköterska. Hon hade en patient inne på sitt rum och jag stod i rummet bredvid och hörde, det var inte svårt att inte höra för patienten skrek fullkomligt högt ut sina okvädningsord. Där sitter denna fantastiska människa, på sin arbetsplats som sköterska, tyst och sedan när patienten i en liten paus håller sig tyst hör jag henne säga: -”tänk om jag skulle komma till din arbetsplats och skrika på dig och kalla dig för än det ena och än det andra och tala om för dig att du gör ett uruselt jobb! Hur skulle du känna dig då?” Vad jag kom ihåg så tystnade patienten och sa något i stil med: Nä det skulle inte vara så kul. Svaret blev: ”Nej just det, för det är så du nu gör mot mig, du skriker till mig på min arbetsplats!”

    Mina fina keruber…
    Phlox paniculata ’Fujiyama’

    Annars då? Jo i veckan som gått har jag mest städat, faktiskt. Plockat mycket disk och städat upp där Trädgårdsgalleriet ska skapas. Börjat beskärningen av lindarna och avenbokarna ska klippas en gång till. Ändrade om lite i Green Room och började skissa på layouten av de nya perennrabatterna. Det är dags att försöka få till den ena stora perennrabatten här i höst. Den andra gäller det bara att stuva om lite grann. Tänkte också få in vatten i trädgården till nästa sommar. Phlox paniculata ’Fujiyama’ slår just nu ut sina vita stora blomklasar och lyser upp gråmulna sensommardagar. Det är mycket jag vill och jag är såå tacksam för att du kommer och njuter av trädgården och kanske äter en bit av kökets goda mat… Och ja jag vet att det går inte att värja sig från allt och alla! Men i den bästa av världar så…men som vanligt, vad vet lilla jag? Kärlek till er alla!

    Namaste

    Annelie

  • Augusti hänger tungt

    Det är alldeles tyst. På håll kan jag höra en liten skrällig tupp och en aningens brus ifrån den stora vägen. Annars bara dov tystnad. Tystnaden går nästan att ta på. Luften är tung och mättad av nattens regn. Ljungen lyser violett mot granitberget som jag sakta stegar över. Solens strålar orkar nästan ta sig igenom morgonens dimmoln. Älskar den här stunden, morgonpromenaden med hunden i den stora skogen. Varje dag följer jag med i ändringarna som sker. Små små nyanser som ibland är så subtila att det säkert tar mig några vändor innan jag upptäcker dem.

    Svalorna flyger lågt över hästarnas ängar här hemma. Regnen avlöser varandra. Åskan mullrar på håll och på ängen går hästen Isa och är bara den sötaste totton jag vet. Brungrå skimrar hon och den vita manen hänger tjock över hennes hals och den där punkluggen… Hm, jag har hälsat på henne en gång, på nära håll fick jag smeka hennes fina panna. Annars säger jag bara hej Isa när jag passerar henne. Det är en häst med integritet.

    Jätteeternell

    I våras sådde jag jätteeterneller och lite annat i de små bäddar som jag har till mitt förfogande i år. Äntligen är de färdiga att beskåda och skörda för torkning. Nu känner jag mig taggad för nästa års sådd och då ska jag försöka förkultivera lite mer.

    Nigella damascena

    Augusti är en mättnadens månad. Växter och blommor har fått sitt, bin och andra insekter likaså. Morgondaggen blöter ner mina skor och augusti-månen hänger mörkt gul och tung på den mörkt azurblå himlen. Solen har lyst och gett oss ny energi… Fåglarna gör sig redo för flytt eller för att stanna… Dagar kommer med varsel om mörkare tider… Det är som allt står och väntar på något nytt som skall hända. Som om tiden hejdar sig ett slag.

    Hemerocallis ’Pardon Me’

    Annars går jag mest omkring och städar och klipper och planerar…

    Allt gott!

  • Ååh rosor! Näpp näpp!

    Kvinnan utbrister: -”åh vilka rosor sådana kan jag tänka mig…” -”Nä!” Kvinnan hinner knappt inte avsluta sin mening förrän mannen bryter av med ett snärtande ”Nä!” Som ett pistolskott borrar den hål i luften och lämnar ljudvågor som fortplantar sig ner till mig där jag sitter hukad över en skräphög att plocka upp.

    Jag rätar på ryggen och tittar parets ryggar som precis har passerat mig där ute på grusgången på andra sidan roshäcken. Fortsätter med det jag håller på med men nu mer fundersam över det jag precis hört. Vem kan neka någon rosor? Absurt!

    Pelargonium ’Mårbacka’
    Artemisia

    Häromkvällen tittade jag på dokumentären om Astrid Lindgren och jag är fascinerad över denna starka och begåvade kvinna. Fri från konventioner säger de som kände henne, gjorde som hon ville ha det och det trots tidens anda om vad som var passande för en kvinna, då. Vi har väl kommit lite längre än så? Nu för tiden? Och jag tänker: Varför inte ta saker i sina egna händer? Följa sitt sanna jag, välja det som är rätt och sedan stå för konsekvenserna. Att det kan vara så svårt att stå ut med andras ogillande…

    Clematis ’Huldine’

    Kvinnan och mannen har gått en lov runt trädgården och passerar mig på sin väg ut. -”Jag tror, säger kvinnan, ”du vet där ner vid… rosor skulle vara väldigt vackert.” Mannen hummande hörs på håll. Han vill inte göra jobbet! Så gör det du. Om inte någon vill åka med på ditt tåg så åk själv! Var din egen lokförare vetja! Många är de kvinnor som gått in och med drömmande röst uttryckt sin önskan inför sina män där männen gått tre steg bakom, ibland tysta, ibland med rappa nej! Få är de som samspelta entusiasmerat varandra till stordåd där hemma.

    Allium ’Millenium’

    Så snälla köp en spade och de där vackra rosorna som bara du kan älska och börja gräva, plantera, vattna och sätt dig ner och se dem växa. Medans du sitter där klappa dig själv på axeln för att från och med nu och för resten av ditt liv är du din egen lyckas smed. Jäpp jäpp!

    Namaste!

  • Det finns inga dåliga väder? Eller?

    När jag var liten hördes ofta -”men ta på dig ordentligt!” -”annars fryser du.” eller mer beskäftigt: – ”Det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder.” Ja ja men de senaste dagarna har det varit väldigt lite av det där med att frysa. Senast i onsdags frös jag, av någon anledning som jag inte vet, sedan dess har jag, och säkert många med mig svettats ymnigt. Alla tycks ha flytt ner till olika vattenhål, för det har varit ganska tomt här i trädgården.

    Frågan kvarstår dock: Vad är dåligt väder? Ur min synvinkel, just nu, så är det här varma torra vädret som varit den senaste veckan varit ”dåligt”. Det är bland arbetsammaste för mig med en trädgård som skall hållas tippitoppi. Sedan vill jag ju inte klaga över sådana triviala saker som väder, men jag kan nog i alla fulla fall konstatera att både mitt huvud och mina växter mår bättre i svalare temperaturer.

    Om jag skulle befinna mig på ledighet då skulle de senaste dagarnas väder varit toppen! Inte särskilt dåligt. Så egentligen så finns det inga dåliga väder utan egentligen bara väder. Dåligt blir beroende på vilken situation jag befinner mig i. Då kommer det knepiga, hur jag förhåller mig till det, vädret när det inte stämmer med den situation jag befinner mig i? Irritation? Jämnmod? Hm kan ibland vara nog så knivigt…

    Potagern har fått sin första odlingslåda, värmen till trots har jag stått och målat plankorna. Kommer bilder så småningom på det. Har plockat örter i dikeskanterna för torkning. Tänker mig olika arrangemang i höst/vinter. Vi får se… och så får vi se om det blir regn på tisdag? Hoppas!

    Allt gott!

  • Att vara kär i livet

    … eller att kunna känna inre frid. Vi är många, ja kanske hela mänskligheten, som söker efter sanning, rättvisa och skönhet.

    Jag lyssnar då och då på en del poddar. Högkänslighetspodden är en av dessa. Under en av mina långa promenader tidigt i våras när vintern fortfarande stod kvar i farstun och inte ville lämna, så lyssnade jag och fick tips om att ha ”att vara kär i livet” som mantra. I meditation, i det dagliga uppvaknandet, säga till sig själv att vara kär i livet. Då hörde jag bara men nu känner jag. Vad har hänt? Jo att ju mer jag är i nuet desto mer blir jag kär i livet. Toltekerna uttryckte att människan lever i en yttre dröm. Vi har med oss lärdomar från det att vi föds genom föräldrar skola trossamfund, lagar, levnadssätt, etcetera. Som gör att vi lever i en föreställning hur saker och ting är, vi föds med förmågan att lära oss drömma.

    Jag läste i vintras ”Fyra grundstenar till ett bättre liv” av Don Miguel Ruiz. Han menar på att ”nittiofem procent av de uppfattningar vi har lagrade i sinnet är inget annat än lögner och att vi lider därför vi tror på allt detta”. ”Vi söker och söker, fastän allt redan finns inom oss. Det finns ingen sanning att upptäcka. Vart vi än vänder blicken är allt vi ser sanning, men på grund av de överenskommelser och trossatser vi har lagrade i sinnet har vi inte ögon för denna sanning.”

    Så om jag kan släppa mitt sinne fritt, se saker för vad de är och lever i ett medvetet nu samt att jag medvetandegör vad folk säger och uttrycker sig och att då veta att allt är dennes egna uppfattning, dennes dröm om sakernas betydelse, dennes uppfattning om mig, ja om allt den har lärt sig och har faktiskt inget med mig att göra, då är jag fri! Då infinner sig sinnesro och jag är kär i livet! Fantastisk tanke eller hur?

    Annars då? Jo tack det växer så det knakar och jag har fullt sjå att hänga med. Just nu snickras det odlingslådor och drivbänk som jag målar i Falu svart rödfärg. Blir supersnyggt! Tänkte få till potagern innan hösten tar vid. Ha min lilla plats för odling och redskap. Just nu så är platsen ingen vacker syn den måste göras vacker, då är jag där igen, all min strävan är för att skapa skönhet i vilken jag kan se sanning. Rättvisa? Vete fåglarna om det finns med här?! Men vad vet lilla jag?

    Allt gott!

  • Nya stigar

    Ibland så bara händer det! Min filosofi är att bara göra något istället för inget, och vips så är jag igång med att fixa gången upp till rhododendronen. Fick till och med dit en trätunna och fylld med vatten blev den också.

    En ny plats börjar ta form. Egentligen skulle jag börja med Potagern men de hänger liksom ihop. Potagern… bara längtar att få iordning ställa denna. Kommer att sätta en speciell prägel på trädgården.

    Som de flesta redan vet så har jag här på bloggen ojjat mig över den gräsliga entrén, men som sakt min filosofi… och några kvällstimmar senare så…

    Delphinium ’Bolero’

    Trädgården är på topp så här i mitten på juli. Allt fullkomligt svullar och när det efterlängtade regnet äntligen kom så blev det skjuts på växtligheten.

    Vackert just nu Delphinium ’Bolero’ Highlander serien blir inte så hög ca 80 cm men behöver ändå stöd då blöta blommor blir allt för tunga, Astilbe arendsii ’Erika’ med sina skummiga rosa blommor hm lovely , Hemerocallis olika sorter. Fullkomligt älskar dagliljor!

    Bra start på fruntimmerveckan!

    Hemerocallis citrina

    Dags för ännu en dag i paradiset!

    Allt gott!

  • Blåbär

    Så äntligen kom regnet. Som jag har väntat. På mina morgonpromenader med hunden tar jag också bunken med. Blåbären lyser så blå att det är omöjligt att motstå dem! Jag tänker att om jag plockar en halv liter per dag så…

    Som ni ser så har jag ändrat bloggen, till det bättre. Håller på och redigerar över den gamla hit. Det är lättare att arbeta i och jag kommer att kunna koppla samman bloggen med instagram på ett smidigare sätt.

    Nu ska jag jobba på

    Allt gott!

  • Konfirmation & Reflektion

    I söndags var jag på konfirmation. Min brorsdotter konfirmerades i Tullinge kyrka. Kyrkan var full till bristningsgränsen så att kanterna svämmade över. Varm och klibbig satt jag där och blev stundtals väldigt berörd. Min fina brorsdotter sjöng, i hennes röst hör jag min, ung lite känsligt ängslig och den här övermogna fastern vill bara ställa sig upp och säga: ”Ta i för fasen! För du har det!”

    Jag är både döpt och konfirmerad och gift i kyrkan. Döpt i Sofia kyrka i Stockholm och konfirmerad i Vantörs kyrka. Gifte mig i Dalhems kyrka på Gotland. Nu mer än 40 år efter min egna konfirmation sitter jag i Tullinges lilla kyrka med ett konfirmationsblad i handen, läser och följer med i händelserna. Sjunger med i första psalmen den vackra – I denna ljuva sommartid… För det mesta är jag tyst och tänker. Tänker på att vara här och nu och att vara sann mot mig själv. Hur mycket jag än försöker så kan jag bara inte läsa med i böner. Gud är jag, inne i mig finns Gud, men den här vi ber till är en annan Gud, en Gud utanför mig. Något jag inte ser eller kan uppleva. Det är mycket synd, synderna förlåtelse. Sitter här på träbänken, som börjar ge alldeles för mycket avtryck och funderar om jag behöver någons tillstånd för förlåtelse, eller om jag kan förlåta mig själv istället, bara så där? Eller ännu bättre förlåta de som jag vet blivit sårade av mig vid olika tillfällen genom min livsresa, de jag aldrig personligen sa förlåt till. Det känns som att ett kvarglömt förlåt aldrig går att preskribera? Knepigt.

    Men konfirmation idag är en helt annan upplevelse än den jag var med om. Lättsammare och konfirmanderna får själva prata inför församlingen och ha ett eget skådespel om Jesus sista dagar. De sjunger, Marie Fredrikssons fina Tro. Kyrkan försöker hänga med i tiden. Annat var det när jag konfirmerades, lite mer stiff kan man kalla det för att ta in ett engelsk uttryck. Mer konventionellt är väl en annan term för det hela.

    Jag gillar annars kyrkor och har gjort det sedan barnsben. De skänker mig lugn och skönhet, däri jag känner jag andlighet.

    Och vad fick hon då i gåva? Kanske du undrar… Ett silversmycke, Livets Träd. Såklart!

     Min mor är väldigt sjuk och likaså min far. De var med, ändå. Nu blev det så påtagligt hur lite tid vi har kvar tillsammans. Jag blev så ledsen efteråt att det fortfarande sitter i mig i skrivande stund. Den här högkänsligheten gör ju inte saken bättre. För sedan i söndags kväll har jag varit så trött! Kroppsligt och själsligt. Jag vill bara sitta och inte göra ett dyft. Får bida min tid – det blir alltid bättre!

    Mamma och jag 60-tal

    Nä vad deppigt och alldeles för djupt. Nu får jag nog pigga upp mig med en blomma! Hela skogen är full med blåbär! Nå seså ut och plocka!

    Snart dags för ljuvliga chrysanter

    Allt gott!

  • Juni övergår till juli…

    Juni har kommit till sin ände.

    Verbena

    Om juni innebar rensning av ogräs så är juli månaden för beskärning eller kort och gott klippning och frisering. Ju mer jag klipper desto snyggare blir det. Nu är jag då inte någon fan av att klippa hårt så vissa växter får bara en lättare frisering medan överblommade försommaralster klipps hårt tillbaka.

    Rosa ’Valdemar’

    Rosorna är magiska nu, ’Valdemar’ den smårosiga multifloran, kanadicken ’John Cabot’ intensivt röd, multifloran ’Veilchenblau’ violett med vita stänk i sitt…

    ’Veilchenblau’

    I huvudgången har jag planterat floribundarosen ’Iceberg’ som en lång häck, den fullkomlig skummar över av vita blommoln. Hade en tanke om att klippa i den för att få en mer återhållsam häck, men du, inte klipper man i ett skummande blomhav!? Are you crazy?

    ’Iceberg’
    Alchillea millefolium ’Cerise Queen’

    För att inte tala om perennerna! Har aldrig sett de så snygga någonsin. Tätt tätt ihop, svajande i vinden. Nästan snyggast nu i sitt knoppstadium, när de olika bladstrukturer får tala som mest, just innan fyrverkeriet brakar loss.

    Amsonia tabernaemontana ’Blue Ice’

    Jag har ju en förkärlek till perenner och då synnerhet de högväxande stabila. Inser nu att jag behöver få plats med fler prydnadsgräs och fler torktåliga perenner, har faktiskt en plan för det men tiden är inte inne. Och det är så himla mycket blått😏

    Campanula persicifolia

    Entréns utsida måste absolut få ett lyft, inte det minsta representativ i sitt nuläge, kan man lugnt säga, det orepresenterade stavas ogräs och åter ogräs. Där har jag tänkt en låg gråbladig vitblommande tok mot en strikt klippt tuja som bakgrund. Jag behöver lite större stenblock framför entrén där jag tänkte plantera några Calamagrostis ’Karl Foerster’ runt, ståtliga rör med vippor som böjer sig i gemensamhet i vinden. Planket ska krönas med en v-formad list som fylls med jord och torktåliga växter…. ja kära hjärtanes så mycket det är…

    Solnedgång i västerhav

    … men allt är ju bara en almanacka tid! Tänker att allt är bara ett långt varande mot någonting… Tiden blir det jag i nuet fyller den med som sedan ger mig små glimtar av lycka och tillfredsställelse.

    Allt gott!

  • Vem är jag?

    Att vara i varandet.

    Häromdagen kände jag mig lätt irriterad och låg. Jag försökte förstå vad som orsakade denna nedstämdhet. Jag är ledig, ute och reser, upplever saker jag aldrig annars hade fått ta del av, dessutom skiner solen! Så varför denna tryckande obehagskänsla? 

    I mitt nya medvetna liv försöker jag titta på allt som känns, dels jobbiga situationer men även sånt som gör mig glad och får mig att må bra. Känslor av negativ karaktär är väl det jag fokuserar mest på just nu för att kunna både undvika eller kunna hantera de i framtiden när de dyker upp, för det lär de göra! Detta har för mig varit svårt om inte helt obekant att överhuvudtaget välja vad jag vill känna och ta in. För det mesta har det faktiskt varit den så kallade autopiloten som varit inkopplad. Alla andras åsikter och känslor har pådyvlats mig som sanningar. Som om jag inte haft ett yttre filter som stoppar oväsentligheter och säger stopp! Åh vad jag har ältat, detta ältande har gjort mig så trött och utmattad emellanåt.

    Ibland när görandet tar överhand blir jag nedstämd, ledsen och medvetandet fördunklas. Yttre ting blir mer viktiga än mitt inre. Andras tankar blir viktigare än mina. Jag tappar för ett tag bort min inre kompass. I görandet kan också ibland känslan av att jag missar något dyka upp, inte alltid, den gör att jag känner irritation och stress och i förlängningen kanske rädsla för att bli dömd av någon som kommer och säger – ”men hur i helsefyr kunde du missa det?!” Därför har jag som oftast varit tyst och inte berättat så mycket om mig själv eller det jag gjort för att just slippa dömandet. Har nog alltid haft lite svårt att framhäva mig själv. Det är som jag ofta bara svävat omkring som ett rö för vinden… Vem är intresserad? Egentligen. Men nu har jag bestämt mig att vara sann mot mig själv, stå upp för min hälsa och stå ansikte mot ansikte med mina ”rädslor”.

    Att mer eller mindre hela tiden leva i den yttre världen, i görandet, är inte nyttigt för då du tappar bort dig själv. Första gången jag hörde frågan ”Vem är jag?” så låg jag på yogamattan i yoga nidra meditation och skulle säga dessa ord tyst till mitt inre och de orden kändes så konstiga och så innehållslösa att jag faktiskt fastnade för dem. Den djupaste och spirituella frågan – ”Vem är jag” ställer jag mig nu då och då. Jag väntar mig inga svar utan mer självreflektioner och självstudier på min livsväg.
    Meditationen och Yogan skapar balans mellan varandet och görandet. De blir de redskap som hjälper mig att hålla huvudet- mitt inre lugnt och klart och kroppen, mitt yttre smidigt stark. Balans! Att kunna välja ljuset som bygger på varandet. Att jag mer och mer komma till insikt och att jag faktiskt gör aktiva val för att vara mer i nuet.

    Allt gott!