• Dagar i viloläge

    Spenderar just nu min tid i solen nära havet så att jag varje kväll vaggas in i sömn till ljudet av vågornas brus som bildas när de slår mot den stora platjan. Min käraste behöver vila och hans bästa viloläge är på hotell vid ett hav där inget annat kan göras än att vila. Det får heller inte vara för lång flygresa, inga länga transfers, helst en igenkännande plats så han vet vad han får och helst inga konstiga djur och parasiter… Så sydligaste delen av vår eminenta världsdel Europa är perfekt!

    Själv har jag inget emot nya platser för hur olika är vi egentligen i Europa?! Inte så särskilt olika. Men nu är det inte jag som behöver vila utan han. Själv så är jag den rörliga typen så med psykiatrikern Anders Hansens ord ”vi är skapta för att gå” i huvudet så går jag. Längs stranden medan mina hörlurar klingar fram 70-tals favoriter, kärlekssånger såklart vad annars är passande här i vågskvalpet? Skulle vara något klassiskt kanske… Får kanske prova det.

    Svavelgul lyser himlen när solen stiger. Diset över havet är sådär mjukt sammetsblårosa som jag älskar och Barry Manilow ropar -”Åh Mandy”… ”I face morning”… och allt känns så mycket starkare.

    … när ABBA klämmer i med ”can you here the drums Fernando?” då är det dags att vända om. Kaffetarmen börjar höra av sig. På håll ser jag kroppar på blåfärgade madrasser i sanden. Strandyogan är i full gång och då tänker nog en del men varför är inte du där? Njae inget för mig att bli betittad av alla frukostätande hotellgäster. Nä jag gör mina dagliga yogarutiner på rummet ger nog mig mer.

    Det städas inför den nya dagen. Tänker att rollerna är ombytta… annars är det jag som städar på Norrbys och andra släntrar omkring och njuter…

    Allt gott!

    /Annelie

  • Jag bara gråter

    Flitiga bin i min trädgård

    Mina tårar fullkomligt trillar nedför kinderna. Stora salta droppar medan jag sakta försöker döljande stryka med handens baksida på de nu så våta kinderna. Jag har alltid haft nära till gråt, är väldans lättrörd. Likväl som en närhet till skratt och fnitter. Det här har jag nog tidigare gjort till ett problem, ett lite ibland skamligt sådant. -”Irriterande fnittertippor och löjliga lipsillar undanbedes!”

    Hemma hos Tage

    Just nu är det bedrövligare än tidigare vanliga veckor, dagar och månader. Det är så påtagligt att jag faktiskt funderar på vad som kan ha hänt? Empatiska nervsystemet (om det nu finns ett sådant..) är så på just nu att bara en liten tanke får ögonen att vattnas. Det behöver inte nödvändigtvis vara något sorgligt utan kan även vara glädjekänslor eller bara ett inkännande av någons persons situation som gör mig djupt berörd. Nutid dåtid spelar ingen roll.

    Platja Palma

    Det finns ett slut i en bok av Jojo Moyes som jag läst om och om igen, typ 10 gånger och varje gång fylls jag med empati, kärlek och glädje och tårarna trillar… Jag har försökt återberätta detta vackra slut men det går bara inte det stockar sig alldeles kolossalt, men nä, ingen idé. Jag är född med en stor empatisk förmåga och faktiskt har jag nu förlikat mig med att jag gråter och skrattar i tid och otid det är okej för mig och jag bryr mig mindre och mindre om vad andra tänker och tycker om det. För jag tror mig veta att i och med min medvetenhet om min högkänsliga personlighet så finner jag det vara en gåva att ha så nära till känslor, både mina egna och andras.

    Hola från Platja Palma

    Allt gott!

    /Annelie

  • Höga berg och djupa dalar

    Uppe på Monte Baldo utsikt över Riva del Garda

    Två år i rad har jag och min väninna Kerstin åkt på vandringsresor. I år gick resan till Gardasjön i norra Italien. Vi åker i samlad tropp om lite mindre än 20 personer och har en alldeles egen guide som lotsar oss runt och förser oss med historia och annat matnyttigt om platsen.

    Gamla vägen för bomullstransporter mellan Piovere och Aer

    5 vandringar på en veckas vistelse där varje dag innehåller lunchstopp på någon härlig restaurang/alphydda eller medhavd picnic, uppe i bergen med vidunderlig utsikt. Här i Italien fick vi tre rätters middag varje kväll som toppades med ett dignande bord av dolce!

    Vacker miljöbild från Piovere
    Fjädernejlika…
    Cyklamen samsas så fint med Hedera

    Cyklamen växer vilt på de kalkrika sluttningarna under buskar som skydd. Nu vet jag varför mina cyklamen bara försvinner spårlöst, det behövs ett högre pH helt enkelt. Hela området är kalkstensberg. Ibland känns det riktigt likt Gotland det är nästan som att trampa på barndomsstigar:))

    Salvia i mynningen till dem gamla vägen som ledde folket vidare mot Limone

    Mitt växthjärta bultar alldeles extra på dessa vandringar där fina perenner dyker upp i sin naturliga miljö. Cypresser står upp som spjut och stora sjok av lavendel brer ut sig tillsammans med rosmarin. Människor pryder sina balkonger och fönsterbrädor med kaskadpelargoner och utsikterna är så magnifika att jag glömmer att bakom mig finns de vackraste olivlundar och vinrankor i rader på rader…

    Balkongerna i Biacesa
    Vinodlingar på vägen till Biacesa

    Jag går och bara försöker ta in allt runt omkring mig samtidigt måste jag ha råkoll på var jag sätter mina fötter.

    Älskar cypressernas karaktäristiska utseende

    Hela miljön inspirerar mig. Får idéer hur jag själv kan göra här hemmavid. Det gäller allt, från markbeläggning, krukor, vatten och växtlighet, vad som faktiskt skulle vara snyggt och funka även hos oss. Länge har jag gått och fnulat på att inte ha de traditionella sommarblommorna i kruk- och sommar planteringar på Norrbys utan skapa något annat uttryck med ampelliljor, svärmorstungor, orkidéer, etc. Här fick jag verkligen vatten på min kvarn!

    Ampelliljor i all enkelhet
    Kapris

    Den vackraste av dem alla… kapris blomman. En sådan bedårande skapelse som liksom hänger ut sin skönhet över muren. Väckte habegär hos min kära väninna.

    Citroner

    Onsdagen var en fridag från bergsvandring så vi tog en båt ut på sjön och besökte Limone. Hela stan är inriktad på citrus en riktig turistfälla, vilken vi försökte till varje pris undvika, gick hyfsat bra. Besökte i alla fall museet/plantagen med historia och riktiga citrusodlingar.

    Som sagt allt kretsar runt citrus…
    Vackert enkupigt tegeltak i Limone

    En av dagarna åkte vi kabinbana upp toppen på Monte Baldo 1700 m.ö.h. Det var att få en köldchock! Jädrans vad kallt det var, mina stackars sommarkläder stod inte emot den hårda nordan som fullkomligt paralyserade mig. Men envis som jag är så vägrade jag vända om utan jag stretade på men varm blev jag först nere i stan Melcesine.

    Inte ens denna otroligt krävande uppförslut gjorde mig svettig!
    Vacker tistel på Monte Baldo
    Astrantia major växte vilt. liksom…
    … Gentiana
    Solanum

    Efter vandringen och en fantastisk lunch (spagetti med fisk fiskad i Gardasjön) uppe på Monte Baldo så tog vi åter kabinbanan och åkte ner till staden Malcesine som ligger vid foten av berget. Här hittade jag betydligt sydligare växter som den här otroligt stora Solanumen.

    Fanns lite tid för glass innan båten åter tog oss till Riva del Garda.

    Okända tjejer sitter och njuter
    Morgonvyn från hotellet – solen på väg upp

    En underbar resa med bästa sällskap. Är nu åter hemma. Såg att det är dags att börja kratta löv och rensa upp i krukor, ta in bord och annat… Vintern klappar på dörren. Men jag tar det lite piano idag och gick en lång promenad i skogen, har ju några mil i benen efter denna vecka som gör sig påminda. Jag blev glad och så blev min lilla hund Albin med!

    Allt gott

    /Annelie

  • Höstvisa & Vandring

    Det här var veckan då allt drog igång och hösten gläntade på sin dörr. Det var i den här veckan för 26 år sedan som jag gifte mig. Höstvisa och Mozart ljöd i Dalhems kyrka på Gotland även kallad ”katedralen på landet” och som faktiskt har en stjärna i Guide Michelins gröna bok över sevärdheter. Men det visste jag inte då. Med en tung brudbukett i handen, som idag skulle anses overkill men du ska då betänka att det var tidigt 90-tal och vi hade knappt tagit oss ut ur axelvaddarnas storhetstid, då i alla fulla fall så skred jag in i kyrksalen i en thaisidenklänning uppsydd för mig av en kollega till Gotländsk brudmarsch. Jag kommer än idag ihåg känslan av att få vara så drottninglik för en dag i vacker klänning, fixat hår och så förväntansfull.

    Det här var också veckan då skolan startade och polisen gjorde sin årliga körkorts- och nykterhetskontroll utanför Norrbys. Och hemmavid hördes glassbilens trudelutt åter eka men nu genom den sensommarkvällen…

    Ett annat hösttecken i denna vecka var Formex på Älvsjömässan. Vi letade möbler och belysning till kaféet och trädgården inför höstens anländande mörker.

    I helgen toppade jag höstens intro med att gå 2 mil på Sörmlands leden. Med mig hade jag tre väninnor. Vi bodde hos den ena väninnan inne i Eskilstuna och tog oss i lördags morse med taxi till Bälgviken där vi startade vår vandring tillbaka mot Eskilstuna. Start 09.30.

    Terrängen är otroligt varierande. Från djupa skogen till vandring mellan sädesfält. Ett fantastiskt sätt att umgås och få uppleva den sörmländska naturen på. Senaste vandringen vi gjorde tillsammans var helgen innan midsommar då gick vi till Skottvångs Gruva från Läggesta ena dagen, sov över för att sedan vandra en annan etapp tillbaka till Läggesta dagen därpå.

    ”Worth waiting for”

    17.00 back in town;) En händelserik vecka kan jag väl summera det hela, nu är jag trött, tog nog lite ut mig där… två mil, hm… …”Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött, och med ens så förfärligt allena.”

    Allt gott!

    Annelie

  • Högkänslighet & Digital Detox

    Det är väl nu cirka 1 år och 5 månader sedan jag slutade vara en daglig passiv tittare i flödena på fb och ig. Vid den tiden mådde jag inte särskilt bra och jag hade svårigheter att förstå vad som skavde. Hur det nu var, så kanske det var ett inslag på radio eller liknande som fick mig att bli medveten om vad som kunde tänkas skava, hur otroligt jobbigt det sociala spelet (lek för många) var för mig, vilket jag hade uppenbara problem att spela (gillar inte att spela spel överhuvudtaget). Trycka lite ”likes” försöka uttrycka sig lite på någon rad blev till ångest.- If you scratch my back, I’ll scratch yours – är inte riktigt min grej. – Men Annelie man behöver inte! Kanske du säger. Men om du får en kommentar så svarar man väl, och vice verca, eller? En del bryr sig mindre andra bryr sig mer och en del av oss har väldiga problem! Det kanske inte är så konstigt att 1 miljon svenskar knaprar antidepressiva… Tänk att släppa phonen för en stund och bara gå ut i naturen!

    När jag leker då är jag i skogen. Skogen har varit en viktig plats för mig, sedan barnsben. Jag leker i min trädgård. Jag leker när jag inreder i butiken eller gör arrangemang. Jag leker med mina närmaste väninnor när vi vandrar ihop eller åker iväg på en weekend tillsammans. Och jag njuter verkligen av att vara i min lekande verklighet! Så nu för tiden har jag begränsat mitt sociala till att göra endast inlägg på Norrbys fb och ig. Jag har försökt och försöker särskilja arbete från privat (de går ju lite hand i hand för mig). Jag har en del vän förfrågningar från besökare på fb men jag vill inte. Det är en sak att vara personlig men jag vill inte bli för privat med alla. Jag följer inte så ofta mina vänners förehavanden. Alla födelsedagsgratulationerna till dem kommer från mig per sms eller messenger nu för tiden än i deras allmänna flöde. Känns lite mer personligt? Lek mer!

    Hibiscus genom glas

    I veckan hade P1 vetenskap ett inslag om en studie gjord i Australien där en liten grupp människor fick vara helt utan tillgång till sociala medier på en resa. Till en början så kände personerna frustration, oro, till och med abstinensbesvär men efter tag så upplevde de glädje, befrielse och att de kände att de mer ville lära känna och spendera tid med de människor som var med i resesällskapet.

    En digital detox kan man säga :). Samtidigt så är det ju en otroligt bra plattform för att synas och höras om man nu vill det. Som i mitt fall att synas med företagets profil utåt och våra förehavanden. Det gäller hitta sin balans här i livet. Det är svårt, sa hon konstaterande.

    Fri som en fågel!

    I min trädgård träffar jag på många olika människor. Alla har sina åsikter med sig in genom de svarta grindarna. De flesta låter åsikterna stannar hos dem själva andra pratar gärna och länge om vad de tycker. Och det är helt okej. Men ibland så kan jag tycka att den här digitala världen gjort oss till åsiktsmonster. Det är inte alltid okej att säga allt, varför då kanske du undrar? Jo, därför det kan också utgöra skada på mottagaren. Om jag som kreerande person gör det jag älskar och du kommer och besöker mig. Jag inviterar dig till mitt ställe som min gäst och du bara förkastar det med att saker och ting är inte som du vill att de skall vara. Du låter mig få veta att det jag gör inte passar, är dåligt, att jag borde göra si eller så för att ditt Jag (ego) vill ha det så. Det förbättrar ju ingenting, snarare tvärtom så gör det skada dels mot mottagaren och dels mot dig själv för jag kommer att värja mig från dig framöver, du har stämplat dig själv inför mig. Ofta utövar vi himsa – våld med våra ord mot andra. Vi kanske inte alltid är vår avsikt men vi är så färgade av någonting så vi inte tänker oss för. En färgning som toltekerna skulle kalla jorddrömmen.

    Det här skriver jag inte för att du skall bara säga fina saker om Norrbys utan mer för att väcka tanken på hur vi uttrycker oss inför varandra. Vem är jag att bestämma över någon annan? Vem är jag att vara aggressiv och vrång mot någon bara för att jag inte får som jag vill? Att alltid uttrycka min besvikelse i nedvärderande ord? Varför är det alltid någon annans fel..? Orsak och verkan. Det är helt i sin ordning att också bara vara tyst.

    Min trädgård är gratis att titta på. Jag kräver inget av besökaren. Jag vill bara må bra och att du som besökare ska må bra. Men om trädgården och kaféet inte är som ditt JAG vill ha det så är det okej, jag kan leva med det och till viss del ha förståelse för det för det är ju inte du som skapat det! Och mitt jag (högkänsliga Annelie) kan inte annat än att känna att det är väldigt svårt och ibland övermäktigt för mig att leva i denna överväldigande åsiktsvärld. Toltekerna första överenskommelsen av sina fyra grundstenar till ett bättre liv är: Var sann i ditt tal. Ett enda uttalande från dig och från mig kan stjälpa en människa för lång tid framöver. Ordets kraft missbrukas å det hemskaste. Vi använder orden för att förbanna, klandra, skuldbelägga och förstöra. Självklart använder vi även ord på rätt sätt men jag tänker att kärleksfulla tankar och ord njuter vi av att höra och känna de faller sig naturligt medan de hemskaste orden skaver och fastnar i våra sinnen för de är så onaturliga att höra och känna. Jag vet aldrig vem jag har framför mig så jag ska försöka vara mer sparsam och aktsam med mina ord det kan göra onödig skada.

    En gång i tiden arbetade jag med en distriktssköterska. Hon hade en patient inne på sitt rum och jag stod i rummet bredvid och hörde, det var inte svårt att inte höra för patienten skrek fullkomligt högt ut sina okvädningsord. Där sitter denna fantastiska människa, på sin arbetsplats som sköterska, tyst och sedan när patienten i en liten paus håller sig tyst hör jag henne säga: -”tänk om jag skulle komma till din arbetsplats och skrika på dig och kalla dig för än det ena och än det andra och tala om för dig att du gör ett uruselt jobb! Hur skulle du känna dig då?” Vad jag kom ihåg så tystnade patienten och sa något i stil med: Nä det skulle inte vara så kul. Svaret blev: ”Nej just det, för det är så du nu gör mot mig, du skriker till mig på min arbetsplats!”

    Mina fina keruber…
    Phlox paniculata ’Fujiyama’

    Annars då? Jo i veckan som gått har jag mest städat, faktiskt. Plockat mycket disk och städat upp där Trädgårdsgalleriet ska skapas. Börjat beskärningen av lindarna och avenbokarna ska klippas en gång till. Ändrade om lite i Green Room och började skissa på layouten av de nya perennrabatterna. Det är dags att försöka få till den ena stora perennrabatten här i höst. Den andra gäller det bara att stuva om lite grann. Tänkte också få in vatten i trädgården till nästa sommar. Phlox paniculata ’Fujiyama’ slår just nu ut sina vita stora blomklasar och lyser upp gråmulna sensommardagar. Det är mycket jag vill och jag är såå tacksam för att du kommer och njuter av trädgården och kanske äter en bit av kökets goda mat… Och ja jag vet att det går inte att värja sig från allt och alla! Men i den bästa av världar så…men som vanligt, vad vet lilla jag? Kärlek till er alla!

    Namaste

    Annelie

  • Augusti hänger tungt

    Det är alldeles tyst. På håll kan jag höra en liten skrällig tupp och en aningens brus ifrån den stora vägen. Annars bara dov tystnad. Tystnaden går nästan att ta på. Luften är tung och mättad av nattens regn. Ljungen lyser violett mot granitberget som jag sakta stegar över. Solens strålar orkar nästan ta sig igenom morgonens dimmoln. Älskar den här stunden, morgonpromenaden med hunden i den stora skogen. Varje dag följer jag med i ändringarna som sker. Små små nyanser som ibland är så subtila att det säkert tar mig några vändor innan jag upptäcker dem.

    Svalorna flyger lågt över hästarnas ängar här hemma. Regnen avlöser varandra. Åskan mullrar på håll och på ängen går hästen Isa och är bara den sötaste totton jag vet. Brungrå skimrar hon och den vita manen hänger tjock över hennes hals och den där punkluggen… Hm, jag har hälsat på henne en gång, på nära håll fick jag smeka hennes fina panna. Annars säger jag bara hej Isa när jag passerar henne. Det är en häst med integritet.

    Jätteeternell

    I våras sådde jag jätteeterneller och lite annat i de små bäddar som jag har till mitt förfogande i år. Äntligen är de färdiga att beskåda och skörda för torkning. Nu känner jag mig taggad för nästa års sådd och då ska jag försöka förkultivera lite mer.

    Nigella damascena

    Augusti är en mättnadens månad. Växter och blommor har fått sitt, bin och andra insekter likaså. Morgondaggen blöter ner mina skor och augusti-månen hänger mörkt gul och tung på den mörkt azurblå himlen. Solen har lyst och gett oss ny energi… Fåglarna gör sig redo för flytt eller för att stanna… Dagar kommer med varsel om mörkare tider… Det är som allt står och väntar på något nytt som skall hända. Som om tiden hejdar sig ett slag.

    Hemerocallis ’Pardon Me’

    Annars går jag mest omkring och städar och klipper och planerar…

    Allt gott!

  • Ååh rosor! Näpp näpp!

    Kvinnan utbrister: -”åh vilka rosor sådana kan jag tänka mig…” -”Nä!” Kvinnan hinner knappt inte avsluta sin mening förrän mannen bryter av med ett snärtande ”Nä!” Som ett pistolskott borrar den hål i luften och lämnar ljudvågor som fortplantar sig ner till mig där jag sitter hukad över en skräphög att plocka upp.

    Jag rätar på ryggen och tittar parets ryggar som precis har passerat mig där ute på grusgången på andra sidan roshäcken. Fortsätter med det jag håller på med men nu mer fundersam över det jag precis hört. Vem kan neka någon rosor? Absurt!

    Pelargonium ’Mårbacka’
    Artemisia

    Häromkvällen tittade jag på dokumentären om Astrid Lindgren och jag är fascinerad över denna starka och begåvade kvinna. Fri från konventioner säger de som kände henne, gjorde som hon ville ha det och det trots tidens anda om vad som var passande för en kvinna, då. Vi har väl kommit lite längre än så? Nu för tiden? Och jag tänker: Varför inte ta saker i sina egna händer? Följa sitt sanna jag, välja det som är rätt och sedan stå för konsekvenserna. Att det kan vara så svårt att stå ut med andras ogillande…

    Clematis ’Huldine’

    Kvinnan och mannen har gått en lov runt trädgården och passerar mig på sin väg ut. -”Jag tror, säger kvinnan, ”du vet där ner vid… rosor skulle vara väldigt vackert.” Mannen hummande hörs på håll. Han vill inte göra jobbet! Så gör det du. Om inte någon vill åka med på ditt tåg så åk själv! Var din egen lokförare vetja! Många är de kvinnor som gått in och med drömmande röst uttryckt sin önskan inför sina män där männen gått tre steg bakom, ibland tysta, ibland med rappa nej! Få är de som samspelta entusiasmerat varandra till stordåd där hemma.

    Allium ’Millenium’

    Så snälla köp en spade och de där vackra rosorna som bara du kan älska och börja gräva, plantera, vattna och sätt dig ner och se dem växa. Medans du sitter där klappa dig själv på axeln för att från och med nu och för resten av ditt liv är du din egen lyckas smed. Jäpp jäpp!

    Namaste!

  • Det finns inga dåliga väder? Eller?

    När jag var liten hördes ofta -”men ta på dig ordentligt!” -”annars fryser du.” eller mer beskäftigt: – ”Det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder.” Ja ja men de senaste dagarna har det varit väldigt lite av det där med att frysa. Senast i onsdags frös jag, av någon anledning som jag inte vet, sedan dess har jag, och säkert många med mig svettats ymnigt. Alla tycks ha flytt ner till olika vattenhål, för det har varit ganska tomt här i trädgården.

    Frågan kvarstår dock: Vad är dåligt väder? Ur min synvinkel, just nu, så är det här varma torra vädret som varit den senaste veckan varit ”dåligt”. Det är bland arbetsammaste för mig med en trädgård som skall hållas tippitoppi. Sedan vill jag ju inte klaga över sådana triviala saker som väder, men jag kan nog i alla fulla fall konstatera att både mitt huvud och mina växter mår bättre i svalare temperaturer.

    Om jag skulle befinna mig på ledighet då skulle de senaste dagarnas väder varit toppen! Inte särskilt dåligt. Så egentligen så finns det inga dåliga väder utan egentligen bara väder. Dåligt blir beroende på vilken situation jag befinner mig i. Då kommer det knepiga, hur jag förhåller mig till det, vädret när det inte stämmer med den situation jag befinner mig i? Irritation? Jämnmod? Hm kan ibland vara nog så knivigt…

    Potagern har fått sin första odlingslåda, värmen till trots har jag stått och målat plankorna. Kommer bilder så småningom på det. Har plockat örter i dikeskanterna för torkning. Tänker mig olika arrangemang i höst/vinter. Vi får se… och så får vi se om det blir regn på tisdag? Hoppas!

    Allt gott!

  • Att vara kär i livet

    … eller att kunna känna inre frid. Vi är många, ja kanske hela mänskligheten, som söker efter sanning, rättvisa och skönhet.

    Jag lyssnar då och då på en del poddar. Högkänslighetspodden är en av dessa. Under en av mina långa promenader tidigt i våras när vintern fortfarande stod kvar i farstun och inte ville lämna, så lyssnade jag och fick tips om att ha ”att vara kär i livet” som mantra. I meditation, i det dagliga uppvaknandet, säga till sig själv att vara kär i livet. Då hörde jag bara men nu känner jag. Vad har hänt? Jo att ju mer jag är i nuet desto mer blir jag kär i livet. Toltekerna uttryckte att människan lever i en yttre dröm. Vi har med oss lärdomar från det att vi föds genom föräldrar skola trossamfund, lagar, levnadssätt, etcetera. Som gör att vi lever i en föreställning hur saker och ting är, vi föds med förmågan att lära oss drömma.

    Jag läste i vintras ”Fyra grundstenar till ett bättre liv” av Don Miguel Ruiz. Han menar på att ”nittiofem procent av de uppfattningar vi har lagrade i sinnet är inget annat än lögner och att vi lider därför vi tror på allt detta”. ”Vi söker och söker, fastän allt redan finns inom oss. Det finns ingen sanning att upptäcka. Vart vi än vänder blicken är allt vi ser sanning, men på grund av de överenskommelser och trossatser vi har lagrade i sinnet har vi inte ögon för denna sanning.”

    Så om jag kan släppa mitt sinne fritt, se saker för vad de är och lever i ett medvetet nu samt att jag medvetandegör vad folk säger och uttrycker sig och att då veta att allt är dennes egna uppfattning, dennes dröm om sakernas betydelse, dennes uppfattning om mig, ja om allt den har lärt sig och har faktiskt inget med mig att göra, då är jag fri! Då infinner sig sinnesro och jag är kär i livet! Fantastisk tanke eller hur?

    Annars då? Jo tack det växer så det knakar och jag har fullt sjå att hänga med. Just nu snickras det odlingslådor och drivbänk som jag målar i Falu svart rödfärg. Blir supersnyggt! Tänkte få till potagern innan hösten tar vid. Ha min lilla plats för odling och redskap. Just nu så är platsen ingen vacker syn den måste göras vacker, då är jag där igen, all min strävan är för att skapa skönhet i vilken jag kan se sanning. Rättvisa? Vete fåglarna om det finns med här?! Men vad vet lilla jag?

    Allt gott!

  • Nya stigar

    Ibland så bara händer det! Min filosofi är att bara göra något istället för inget, och vips så är jag igång med att fixa gången upp till rhododendronen. Fick till och med dit en trätunna och fylld med vatten blev den också.

    En ny plats börjar ta form. Egentligen skulle jag börja med Potagern men de hänger liksom ihop. Potagern… bara längtar att få iordning ställa denna. Kommer att sätta en speciell prägel på trädgården.

    Som de flesta redan vet så har jag här på bloggen ojjat mig över den gräsliga entrén, men som sakt min filosofi… och några kvällstimmar senare så…

    Delphinium ’Bolero’

    Trädgården är på topp så här i mitten på juli. Allt fullkomligt svullar och när det efterlängtade regnet äntligen kom så blev det skjuts på växtligheten.

    Vackert just nu Delphinium ’Bolero’ Highlander serien blir inte så hög ca 80 cm men behöver ändå stöd då blöta blommor blir allt för tunga, Astilbe arendsii ’Erika’ med sina skummiga rosa blommor hm lovely , Hemerocallis olika sorter. Fullkomligt älskar dagliljor!

    Bra start på fruntimmerveckan!

    Hemerocallis citrina

    Dags för ännu en dag i paradiset!

    Allt gott!