• Onsdag

    Ängarna i Vendelsö

    Godmorgon dagen! Tack för jag åter får vakna i ljuset och i friheten. Så börjar jag min morgonstund i tysthet och i goda tankar. Idag är det lite härlig blåst från väst och det rycker i de bulliga ljusgrå molnen och termometern visar 23 grader, perfekt! Intar frukost. I samma stund som alla lämnar hemmet så tar jag en liten längre promenad i Tyresta skogen. Hunden och jag navigerar i riktning mot Årsjön men vi viker av ett bra stycke innan ut mot ridvägarna som förbinder Lyckeby med Gudö och vice verca. Där hittar jag denna vackra vy och tusen till. Prästkragar, borstnejlika, fingerborgsblomma, blåeld i böljande gräs och en massa hagar med hästar i. Lantligt så nära Stockholm tänker jag och bara står och njuter medans min oroliga hund bara fladdrar hit och dit. Vart ska vi gå? Vart ska vi gå? Alltid något som stör!

    En hästtjej rider förbi mig och hälsar – Hej hej! Jag vänder hemåt och funderar, ibland är jag mer i tankarna så att jag inte minns vart jag gått. Vilket jag inte tycker är särskilt behagligt utan min önskan är att vara mer i nuet, medveten närvaro. Väl hemma så börjar min planering inför retreat och roadtrip. Jag vet av erfarenhet att jag måste skriva listor på allt som ska göras innan och vad som ska packas. Allt för att inte bli stressad.

    Digitalis purpurea

    Idag tar jag cykeln upp till centrumet. Som liten kallade vi alltid alla centrum för just centrumet. Spelade ingen roll om det var Hagsätra eller Högdalen. Allt var centrumet. Hela platsen börjar likna ett spökcentrum. Skoaffären hade stängt där jag köpe innesulor till dojjor för någon månad sedan. MQ är helt stängt sedan i maj och det stora rundeln är avspärrade för det finns inga hyresgäster. Den stora centrumdöden är verkligen här och dödsstöten var corona.

    Gör mina ärenden och cyklar hem på en blöt sadel. De där bulliga ljusgrå molnen blev plötsligt hotfullt mörkt grå. Men jag tackar och bekymrar mig inte om blöt bak.

    Hemma hänger dock växterna i krukorna, varför ska jag trilskas med att ha fyllda krukor? Varje år samma sak! Jag kan inte bara låta bli där i maj. Men jag har blivit bättre än tidigare då var det crazy med växter, tog hem alla halvdöingar och planterade i sjuttontusen krukor. Men jag har sansat mig både här hemma och på Norrbys. Fåtal krukor funderar på att göra dem ännu mer fåtaliga nästa år.

    Ännu en sväng till Södertälje en frys denna gång. Recycling. När jag kommer till Trollbäcken regnar det och jag känner mig glad att slippa byta om för att vattna. Går en lov i trädgården. Den rostfria baljan är på plats. Blir snyggt det där med vatten i. Åker förbi Hemköp och handlar kvällsmat och hämtar ut paket.

    Nu är det kväll och den ena störtskuren efter den andra har seglat förbi mitt hus. Klänningen i paketet passade perfekt! Förväntansfull inför morgondagen.

    Annelie

  • Tisdag

    Kaskadpelargoner

    Hörde regnet igen. Är lite mör när jag väl sent om sider slänger de lurviga över sängkanten. Känner av höger länd. Mina ländsidor har blivit min akilleshäl de senaste året. Efter flera år av konkande och dragande så har där blivit en försvagning eller så är det väl bara åldern. Ogräsrensningen vet var den tar minsann. Yogar och sträcker och vrider de där ländsidorna länge och väl.

    Dricker roiboos och har en ciabatta att tugga på med fikonmarmelad, så här på en tisdag! Gott. Sedan är det där med papper igen. Påskrift digitalt ska det vara men ändå vill vår revisor även ha påskrivet på papper också för man vet ju aldrig vad som kan hända? Jag tänker att det är nog väldigt svårt att släppa det där med papper. Nej det är ju just det – Man vet aldrig vad som händer? Varje dag är ett stort ? Vad var det hon sa Barbro Hörberg ”det är farligt att leva, man kan rent av dö”.

    Går en sväng i skogen med hunden. Kollar in de där små karten på blåbärsbuskarna. Jag har laddat hela vintern med glassbyttor med tanke på att i år ska jag plocka mycket blåbär och frysa in. Är allt glassätande förgäves?

    Röda vinbär – ’Jonkheer van Tets’

    Cyklar till Norrbys. Det är en frihet att cykla. Köpte mig en elcykel i våras efter år av trilskande – Nä ja ska inte ha el det är ingen sport! Va ä det för fel på att trampa, va! Men vilken befrielse det blev med cykeln och elen! Maken fick rätt till slut, det får han oftast. Han är så klok. Tar in varma och kalla vindar och hela sommaren på min väg till Trollbäcken. Sedan kan jag när som helst dra! – Nä nu får det vara bra för idag! Nu är jag trött! Då drar jag iväg på min fina vita elcykel utan att kämpa i uppförslut hjälper den mig framåt hemåt.

    Den stora entrérabatten är full med ogräs baktill. Trångt är det och slitit. Men jag fixar det till lunch. Åker med till Södertälje hämtar kylskåp. Bredvid finns en loppis som pingstkyrkan driver, går runt och tittar på lite saker, köper en glass och dricka. Södertörn är vackert, böljande och fullt av sädesfält och små sjöar. Älskar att åka med maken och bara titta. Ska bli så kul med årets roadtrip, bara några veckor kvar….

    Kom tillbaka ganska sent. Vattnar krukorna. Fixar gruset. Kylskåpet på plats. Cyklar hem. Tar in tröjorna från vindan. Tar en dusch och känner mig lite spänd i nacken. Det är nog tid för lite avslappning.

    Tacksam för en vanlig tisdag.

    /Annelie

  • Måndag

    Potager

    Regnet kom, ändå till slut, hörde det och åskan långt bort i min lite oroliga sömn. Vaknar ganska sent och lite bedövad. Morgonen blir lite försenad. Gör yoga och andningsövningar. Rullar ut min nya matta och bara är i asanas och i andningen. Det har blivit en rutin, ett måste som sätter prägel på resten av min dag, en strävan att varje morgon få en bättre version av mig själv.

    Dricker mitt roiboos och inser att nu är det precis en vecka sedan jag slutade med kaffet och jag saknar det inte! Brödet är torrt så jag försöker pigga på det i brödrosten, går sådär. Vad frukost kan vara tråkigt, ibland.

    Signerar lite papper och tekniken kärvar… Detta kan göra mig tokig! Så allt blir inte klart. Men jag får bara leva med det. Min livlina säger att vi måste göra nytt lösenord… senare. Släpper det och går istället ut med hunden. Idag har vi sällskap av sonen. Vi går runt på vägarna. Hästhagarna är tomma på häst men fulla av klöver och timotej. Molnen lättar över hagarna och i de svalare vindarna är det nu lättare att röra sig fort.

    Paeonia ’Coral Charm’

    Långsamt tar jag mig på cykeln till jobbet. Har bestämt mig för att ta saker och ting i ett lugnare tempo, insett att jag mår bäst då, och nu har jag blivit så priviligierad att jag kan det. Känner daglig tacksamhet över det. Måste bara påminna mig hela tiden att jag inte behöver vara på plats 24-7 längre. Det är som bekant svårt att lära gamla hundar sitta! En man i röd tröja med stora hörlurar joggar mot mig när jag passerat korset. Han hälsar glatt – Hej! -Hej hej, svarar jag. Känner inte mannen och jag ler ända fram till krönet. Väl på Norrbys upptäcker jag att jag glömt mobilen hemma.

    Dagens stora uppgift är att rensa ogräs i entrén. Snart kommer inte cyklarna in i stöden för alla buskiga växter. Definitionen av ogräs är väl ändå rätt växter men på fel plats, eller något sånt. Inget jag fördjupar mig i utan hackar med spade och drar med handskbeklädda händer. Nej detta är inga snygga exemplar av växter. Fyller trugs lass på lass. Folk stannar och pratar, trevligt att arbeta här i entrén. Tiden bara går och jag har ingen susning vilken tid det är förrän personal kommer och låser grinden. Hinner med att formklippa några idegranar och järnekar också innan jag ger upp för dagen. Toppar med lite vattning, de där jätteverbenorna i lerkrukor som står på rad, skitsnyggt men ack vad de dricker vatten! Jag oroar mig åter hur de kommer att se ut när jag kommer hem från min bortavistelse. Döda! Funderar på att göra en smal lång rabatt där till nästa år och sätta ner dem i. Kanske fungerar bättre?

    Älskar pioner!

    Tacksam för dagen har varit så skön. Skönt väder sköna människor och skönt att vila ögonen åter på cykelstället. Nöjd!

    /Annelie

  • Söndag

    Entrégången Norrbys

    Värme ännu en dag. Igår visade termometern ute på min balkong 36,4 grader C och då var klockan 18.30. Allt bara hänger och är fnasigt av torka. Alla fina fingerborgsblommor som i år är galet många har tappat huvudet och ser deppiga ut. Är lite le på att vattna, faktiskt. Naturdammen börjar sina. Jag klampar upp och ner för den lilla bergsknallen som omger dammen och fyller min gröna plastkanna. 10 liter hit och 10 liter dit. Jag vägrar ta färsk vatten till växterna så det blir till att ösa. Häromdagen sågs en vattensnok simma i det grumliga vattnet, så nu kan jag inte se några salamandrar. De var ganska många innan vattensnoken dök upp. Fontänen liksom svävar högt över vattenytan och det ser lite lustigt ut när näckrosorna skjuter upp som stora klasar i det grunda vattnet.

    Går ut med en flåsande hund. Träffar på en granne och hennes hund i skogen Hundarna leker och Albin flåsar ännu mer och vägrar sedan gå vidare så vi vänder om. Plockar upp en ölburk som ligger bland blåbärsrisen. Runt burken finns ett hårband… Jag plockar upp en hel del i naturreservatet slutar aldrig förvånas över vad det slängs skräp.

    Gör några solhälsningar ute på altanen men morgonsolen smälter nästan mattan!

    Det är söndag och jag har min rutin med pappersarbete. Fakturor betalas och veckans kvitton ska fotas. Tills för något år sedan så fanns det här med bokföringen inte på min karta, det var andra som gjorde. Men det har gått över min förväntan när jag har bra hjälpmedel. Teknik och bokföring har väl aldrig varit min grej men se där har jag nog fått tänka om. Är väldigt samvetsgrann av min natur så det liksom sticker i mig om jag inte gör det jag ska göra på en söndag. Funderar redan nu hur jag ska göra om två veckor när jag ska iväg på yogaretreat, lägger upp planer i huvudet, strategier. Djuplodar alldeles kolossalt.

    Hör stoj från sjön nedanför, det badas. Själv så vägrar jag bada där nere vid badplatsen för jag vet att vissa här runt inte har så bra avlopp eller kanske mer saknad av ett godkänt avlopp. Men vi väntar på kommun och då kan man få vänta. Kommunalt VA skulle varit här 2018… Sitter lugnt här på berget, i tvärdrag.

    Cyklar till Norrbys. Äter lunch på Matboden i G:a Enskede. Gör ärenden åt svärmor. Handlar mat till Norrbys och återvänder efter stängning och vattnar och klipper ännu en idegranshäck.

    Tackar för ännu en dag i paradiset.

  • Lördag

    Vackraste Rosen ’Hurdal’

    Jag sitter ute och dricker mitt morgon roiboos. I måndags slutade jag att dricka kaffe! Efter två månaders reducering av kaffenivån i min morgon mugg så bara slutade jag. Veckan har dock varit bedrövlig! Haft ont och snurrig i huvudet och magen har varit i uppror men idag så är jag stark, igen. Tajmingen kanske inte var så bra för vädret har verkligen varit varmt. Sedan midsommar har temperaturen legat på över 30 grader och inte ett moln på en fantastiskt blå himmel. Gör min yoga, tar en promenad i skogen med min vita hund. För varje dag knastrar skogen mer och mer under mina skor, idag värst, såklart. Diskar och städar lite lätt. Cyklar oftast vid lunchtid till jobbet. Så även idag. Ingen idé att vara för tidig i denna värme. Vattnar och klipper framtill klockan är 8 på kvällen då är det vackert och behagligt i trädgården.

    Oroar mig konstant över vattningen. Kollar smhi prognoserna titt som tätt. En vecka värme är okej men sedan måste det komma regn.

    Har äntligen börjat med lite nätshopping. Herregud att det ska ta sådan tid! Det står ett paket nere i hallen som jag ska öppna innan jag cyklar iväg. Ny yoga matta med väska och en meditationskudde. Lite nya outfits för yoga – nu är jag redo för retreat.

    Må så gott!

    /Annelie

  • Gott slut…

    … och ett Gott Nytt År!

    Det är en av de där fantastiska morgnar när det är fullkomligt stilla. Inte en vindpust inte ett ljud. Dofterna svävar i små stråk förbi min näsa och jag njuter av allt omkring. Det är frostigt och himlen är klar när vintersolen nu sakta försöker maka sig något högre upp på himlavalvet än i går.

    Innan jag ens har gett hunden min uppmärksamhet så uppfattar jag något. Inte så mycket i hörseln utan mer som en överallt-känsla. En doft. Jag böjer mig ner och ser att hunden är på spänn, han har hört det jag känt. Kopplet på och vi fortsätter vår stig framåt, vi går under elledningarna där öppna landskap breder ut sig för att sedan vika av åt höger och komma in bland höga blåbärssnår mellan låga tallar.

    I ögonvrån förnimmer jag något mörkt som drar förbi. Jag stannar upp och tittar mot höger eftersom jag uppfattade något där, men jag ser inget nu när jag har all min uppmärksamhet riktad åt ett håll. Så jag låter blicken svepa över blåbärssnåren, de grästäckta små frostiga tuvorna i mossen och där 50 meter bort, där mellan de små tallarna står älgen. Det ryker ur nosen och den är så stor att jag får gåshud. Älgen står stilla och tittar på oss och dröjer sig kvar kanske bara några sekunder. När jag öppnar munnen och manar på hunden så vänder älgen på huvudet och lunkar vidare åt motsatt håll in i skogen. – Det var dig jag kände av, tänker jag.

    Skogen är min fristad. Här sveper jag runt varje dag. Här löser jag problem. Här får jag bort olust och hittar åter lust. Här skapar jag och fyller på med energi. Ju mer jag tittar in i mig själv, lär mig om min högkänslighet och medvetandegör mina olika sinnestillstånd, desto mer öppen blir jag inför allt. Öppen för att känna in och förnimma innan det ens har skett och att lita mer på min intuition, som alltid funnits där men som jag alltid föst åt sidan. Jag har helt enkelt knäppt av autopiloten och tagit mig ur min drömvärld…

    Allt gott önskar jag dig 2020.

    /Annelie

  • God fortsättning…

    … på julen. Hoppas den varit till belåtenhet? Själv har jag nästan glömt bort att det är jul. No big fuzz for me, för att slänga mig med lite engelska termer. Nej jag låter julen passera ganska obemärkt. Låter det tråkigt? Nä inte alls, faktiskt.

    Jag tänker väldigt mycket, mer än vad som i bland är nyttigt för min psykiska hälsa. Julen har varit en sådan tid då många tankar cirkulerar runt. Det är något med dessa storhelger, något krampaktig norm som har etsats in i mitt sinne om hur en lyckad jul skall vara. Folk stressar runt för vadå? Jag är inte speciellt social av mig. Blir väldigt trött efter middagar stora som små, gott sällskap eller inte spelar ingen roll. Det är väl in facto så att en acceptans är på sin plats, så här i juletid!

    Jag gillar hälsningarna, alla – god jul på dig eller – god fortsättning, – gott slut och – gott nytt! Älskar faktiskt trevlighet, trevlighet med helst ett djup, att det känns äkta och angenämt. Men inte alltid nödvändigt. Mark Levengood sa vid något tillfälle typ såhär: ”Amerikanerna må vara ytliga med sina trevliga fraser men det är okej så länge det smörjer vardagen.”

    Så jag ligger här i min soffa och lyssnar på Vinter i P1. Lyssna mer än gärna på Fredrik Lindström! Mycket tänkvärt. Annars så är citerar jag gärna en förebild för mig Mary Portas: -”Work hard and be kind”. Hm andra ord är överflödiga, för mig. Dags att jobba!

    Slutet gott, allting gott! Önskar jag dig, kram Annelie

  • Grädden på moset

    Mamma blandade alltid ner en klick gräddfil i filen, det blev gräddigare så. Smal som en pinne var jag och det behövdes nog lite grädde och det gav en längre mättnad. Lite senare var det mannagrynsgröt, socker och mjölk. Inte fullt så gräddigt men ack så mycket sötare, gröten la sig som en varm klump i magen som kändes hela vägen till skolan.


    I nuläget så försöker vi hitta en bostad åt min svärmor. Bostadsmarknaden här i Stockholm bjuder på en ovanligt tråkig stress med galet många på visningarna och galopperande budgivningar. Men det finns dock för lite äldre personer en egen fil, en gräddfil kan man faktiskt kalla den. Om man är skriven i Stockholms kommun, vill säga men det är inte min svärmor. Det är länge sedan jag själv behövde bostadsförmedlingens hjälp, men den hjälpte mig faktiskt med en hyresrätt då när jag var ung. Efter flytten därifrån så har jag inte behövt komma i kontakt med bostadsmarknaden förrän nu. Just nu här innan jul så är marknaden helt galen! Att en stor villa inte ens kan matcha i pris för en 57 kvm lägenhet strax utanför tullarna, it’s crazy!! Och då ska vi inte snacka om budgivningen, det bjuds 25 tusen upp här och 50 tusen upp där som om det vore något annat än pengar. Allt är verkar bara vara siffror eller en desperation?! Hinner inte gå en minut efter en budgivning förrän nästa budgivare slänger dit 25 tusen till…

    Så var är gräddfilen då? Jo den finns för äldre (85+) människor i Stockholm har väl tillkommit som grädde på moset. Micasa, som är en bostadsförmedlare för seniorboenden, ger företräde för dig som är 85 år på en hyresrätt i Stockholm. Namnet får mig dock att tänka på en fastighetsförmedlare på spanska solkusten. För det är så svårt att slåss därute på bostadsmarknaden när du blir äldre med allt vad det innebär. Om du inte sedan har någon som kan hjälpa dig vad gör du då? Det här har varit en ögonöppnare. Tanken har väl föresvävat mig här efter 50 men jag har liksom inte tagit tag i det. Men nu kommer jag banne mig ställa mig i kö för ett annat boende, så småningom, som en liten backup om det kommer att behövas. Men egentligen…

    … så längtar jag så här års efter ett liv i värmen… men men, vad vore väl en bal på slottet?

    Må gott!

    /Annelie

  • Gift är gift och ingenting annat!

    Hur kan man tro att sådant som dödar organismer inte dödar människor? Apropå gårdagens nyheter om att ett visst bekämpningsmedel (bland många många andra) är skadligt människan. Jaha ja men det vet vi nog alla eller hur? Det har jag nog alltid känt när jag äter den där perfekta frukten som nästan ser giftigt overklig ut – hur mycket skit får jag i mig nu? Och hur mycket stannar kvar i min organism? Vad gör det med våra existens?

    Allt handlar om pengar jag vet det, men denna cynism går mig lite på nerverna. Hur svårt kan det vara? Att förändra vår inställning till profit? När jag var en liten Kicka såg jag vid ett tillfälle hur mina farföräldrar klädde ut sig till dr Mengele… I vita sjukhusliknande rockar, handskar på händerna och stora gummistövlar klev de runt de små fruktträden. Ingenting för munnen eller ögonskydd dock vad jag minns…. Farfar höll i en stor behållare fylld med vätska och skötte pumpningen medan farmor höll i munstycket och sprutade vätskan uppe bland de där söta äppelkarten de som skulle bli härliga höstfrukter för mig och släkt att mumsa på eller göra äppelmos av som min mamma gjorde.

    Minnesbilden av dem stående där i detta utförande är stark än i dag. Varför har jag inte på fullt allvar analyserat men jag förmodar att jag som barn instinktivt tyckte att handlingen var konstig. Sedan kan lätt känslan av hjälplöshet komma över mig eller att jag sticker ut på landet och blir ekobonde odlar egna grönsaker så jag vet vad jag stoppar i mig, eftersom detta bara är en desperat tanke så får jag nog fortsätta stoppa i mig ekologiska frukter och plocka i mina blåbär och lingon här ute i skogen.

    Må så gott!

    /Annelie

  • Föränderlighet

    Har länge försökt att förenkla mitt liv. Som många av er som besöker Norrbys lagt märke till så har jag dragit ner på försäljningen av saker och växter. Dels för att jag fått andra uppgifter i företaget när vi nu växer så det knakar, dels för att jag inte så gärna vill släppa ifrån mig inköp, inredning av kafé och trädgården till någon annan. En annan orsak är också min inställning till konsumtion den har verkligen ändrats de två sista åren i och med ett ökat miljömedvetande. Den tredje orsaken är att jag försöker leva yogiskt; att bara köpa det jag verkligen behöver. Hur mycket saker behöver man egentligen? Kläder är inget problem, har aldrig varit speciellt klädintresserad. De två senaste åren gjort mig av med saker, gett bort eller sorterat till miljöstation. Lagret på Norrbys har krympt rejält och det börjar bli glest i mina skåp hemmavid. Det kommer att levas mer här och nu.

    Just nu så är det lågsäsong och befinner mig i en tid då det finns mycket tid för reflektion. Tid för att föra tankar och idéer vidare, kanske till realitet? Inför första advent hade jag faktiskt lite ångest. Är fortfarande inne på att vara alla till lags. Kransar eller inte kransar? Köper in amaryllisar och lite annat som ingen ändå vill ha. Men om jag lyssnar till mitt inre sanna jag så säger det mig: ”Been there, done that!”. Ja så är det, lusten finns inte längre, det krävs för mycket energi och resurser i en verksamhet som tagit en annan riktning. Allt blev bra ändå, inte en saffransbulle blev kvar, bara amaryllisarna. Tusan också! Hur många gånger ska jag behöva övertygas?

    Ute i garaget finns det fyra stycken supersnygga träsoffor. Inne på lagret har jag underbara små lampor de är tänkta att hänga över borden i kaféet, köket byggs ut både på Norrbys och hemma, golvet skall isoleras i Green Room. Badrummet hemma skall uppdateras och hyllor skall upp…. det ändras hela tiden! Den där bokföringskursen ska också bli av. Det skall firas jul… Det svåra i det hela är nog att se att tiden måste bara sträckas ut. Ja julen kan jag ju inte ändra på och den har jag taggat ner sedan flera år tillbaka, inget julståhej här inte! Eftersom jag mer och mer gillar att chilla, så har jag inget val. Varandet börjar bli en starkare kraft än görandet, och det är en väldigt ovanlig sida som har dykt upp hos mig. Men jag gillar den. För vad spelar någonting för roll? Låt det bli klart när det blir klart. Om det nu blir klart? Och som sagt allt är föränderligt och inget är hugget i sten!

    Allt gott!

    /Annelie