• Blåbär

    Så äntligen kom regnet. Som jag har väntat. På mina morgonpromenader med hunden tar jag också bunken med. Blåbären lyser så blå att det är omöjligt att motstå dem! Jag tänker att om jag plockar en halv liter per dag så…

    Som ni ser så har jag ändrat bloggen, till det bättre. Håller på och redigerar över den gamla hit. Det är lättare att arbeta i och jag kommer att kunna koppla samman bloggen med instagram på ett smidigare sätt.

    Nu ska jag jobba på

    Allt gott!

  • Konfirmation & Reflektion

    I söndags var jag på konfirmation. Min brorsdotter konfirmerades i Tullinge kyrka. Kyrkan var full till bristningsgränsen så att kanterna svämmade över. Varm och klibbig satt jag där och blev stundtals väldigt berörd. Min fina brorsdotter sjöng, i hennes röst hör jag min, ung lite känsligt ängslig och den här övermogna fastern vill bara ställa sig upp och säga: ”Ta i för fasen! För du har det!”

    Jag är både döpt och konfirmerad och gift i kyrkan. Döpt i Sofia kyrka i Stockholm och konfirmerad i Vantörs kyrka. Gifte mig i Dalhems kyrka på Gotland. Nu mer än 40 år efter min egna konfirmation sitter jag i Tullinges lilla kyrka med ett konfirmationsblad i handen, läser och följer med i händelserna. Sjunger med i första psalmen den vackra – I denna ljuva sommartid… För det mesta är jag tyst och tänker. Tänker på att vara här och nu och att vara sann mot mig själv. Hur mycket jag än försöker så kan jag bara inte läsa med i böner. Gud är jag, inne i mig finns Gud, men den här vi ber till är en annan Gud, en Gud utanför mig. Något jag inte ser eller kan uppleva. Det är mycket synd, synderna förlåtelse. Sitter här på träbänken, som börjar ge alldeles för mycket avtryck och funderar om jag behöver någons tillstånd för förlåtelse, eller om jag kan förlåta mig själv istället, bara så där? Eller ännu bättre förlåta de som jag vet blivit sårade av mig vid olika tillfällen genom min livsresa, de jag aldrig personligen sa förlåt till. Det känns som att ett kvarglömt förlåt aldrig går att preskribera? Knepigt.

    Men konfirmation idag är en helt annan upplevelse än den jag var med om. Lättsammare och konfirmanderna får själva prata inför församlingen och ha ett eget skådespel om Jesus sista dagar. De sjunger, Marie Fredrikssons fina Tro. Kyrkan försöker hänga med i tiden. Annat var det när jag konfirmerades, lite mer stiff kan man kalla det för att ta in ett engelsk uttryck. Mer konventionellt är väl en annan term för det hela.

    Jag gillar annars kyrkor och har gjort det sedan barnsben. De skänker mig lugn och skönhet, däri jag känner jag andlighet.

    Och vad fick hon då i gåva? Kanske du undrar… Ett silversmycke, Livets Träd. Såklart!

     Min mor är väldigt sjuk och likaså min far. De var med, ändå. Nu blev det så påtagligt hur lite tid vi har kvar tillsammans. Jag blev så ledsen efteråt att det fortfarande sitter i mig i skrivande stund. Den här högkänsligheten gör ju inte saken bättre. För sedan i söndags kväll har jag varit så trött! Kroppsligt och själsligt. Jag vill bara sitta och inte göra ett dyft. Får bida min tid – det blir alltid bättre!

    Mamma och jag 60-tal

    Nä vad deppigt och alldeles för djupt. Nu får jag nog pigga upp mig med en blomma! Hela skogen är full med blåbär! Nå seså ut och plocka!

    Snart dags för ljuvliga chrysanter

    Allt gott!

  • Juni övergår till juli…

    Juni har kommit till sin ände.

    Verbena

    Om juni innebar rensning av ogräs så är juli månaden för beskärning eller kort och gott klippning och frisering. Ju mer jag klipper desto snyggare blir det. Nu är jag då inte någon fan av att klippa hårt så vissa växter får bara en lättare frisering medan överblommade försommaralster klipps hårt tillbaka.

    Rosa ’Valdemar’

    Rosorna är magiska nu, ’Valdemar’ den smårosiga multifloran, kanadicken ’John Cabot’ intensivt röd, multifloran ’Veilchenblau’ violett med vita stänk i sitt…

    ’Veilchenblau’

    I huvudgången har jag planterat floribundarosen ’Iceberg’ som en lång häck, den fullkomlig skummar över av vita blommoln. Hade en tanke om att klippa i den för att få en mer återhållsam häck, men du, inte klipper man i ett skummande blomhav!? Are you crazy?

    ’Iceberg’
    Alchillea millefolium ’Cerise Queen’

    För att inte tala om perennerna! Har aldrig sett de så snygga någonsin. Tätt tätt ihop, svajande i vinden. Nästan snyggast nu i sitt knoppstadium, när de olika bladstrukturer får tala som mest, just innan fyrverkeriet brakar loss.

    Amsonia tabernaemontana ’Blue Ice’

    Jag har ju en förkärlek till perenner och då synnerhet de högväxande stabila. Inser nu att jag behöver få plats med fler prydnadsgräs och fler torktåliga perenner, har faktiskt en plan för det men tiden är inte inne. Och det är så himla mycket blått😏

    Campanula persicifolia

    Entréns utsida måste absolut få ett lyft, inte det minsta representativ i sitt nuläge, kan man lugnt säga, det orepresenterade stavas ogräs och åter ogräs. Där har jag tänkt en låg gråbladig vitblommande tok mot en strikt klippt tuja som bakgrund. Jag behöver lite större stenblock framför entrén där jag tänkte plantera några Calamagrostis ’Karl Foerster’ runt, ståtliga rör med vippor som böjer sig i gemensamhet i vinden. Planket ska krönas med en v-formad list som fylls med jord och torktåliga växter…. ja kära hjärtanes så mycket det är…

    Solnedgång i västerhav

    … men allt är ju bara en almanacka tid! Tänker att allt är bara ett långt varande mot någonting… Tiden blir det jag i nuet fyller den med som sedan ger mig små glimtar av lycka och tillfredsställelse.

    Allt gott!

  • Vem är jag?

    Att vara i varandet.

    Häromdagen kände jag mig lätt irriterad och låg. Jag försökte förstå vad som orsakade denna nedstämdhet. Jag är ledig, ute och reser, upplever saker jag aldrig annars hade fått ta del av, dessutom skiner solen! Så varför denna tryckande obehagskänsla? 

    I mitt nya medvetna liv försöker jag titta på allt som känns, dels jobbiga situationer men även sånt som gör mig glad och får mig att må bra. Känslor av negativ karaktär är väl det jag fokuserar mest på just nu för att kunna både undvika eller kunna hantera de i framtiden när de dyker upp, för det lär de göra! Detta har för mig varit svårt om inte helt obekant att överhuvudtaget välja vad jag vill känna och ta in. För det mesta har det faktiskt varit den så kallade autopiloten som varit inkopplad. Alla andras åsikter och känslor har pådyvlats mig som sanningar. Som om jag inte haft ett yttre filter som stoppar oväsentligheter och säger stopp! Åh vad jag har ältat, detta ältande har gjort mig så trött och utmattad emellanåt.

    Ibland när görandet tar överhand blir jag nedstämd, ledsen och medvetandet fördunklas. Yttre ting blir mer viktiga än mitt inre. Andras tankar blir viktigare än mina. Jag tappar för ett tag bort min inre kompass. I görandet kan också ibland känslan av att jag missar något dyka upp, inte alltid, den gör att jag känner irritation och stress och i förlängningen kanske rädsla för att bli dömd av någon som kommer och säger – ”men hur i helsefyr kunde du missa det?!” Därför har jag som oftast varit tyst och inte berättat så mycket om mig själv eller det jag gjort för att just slippa dömandet. Har nog alltid haft lite svårt att framhäva mig själv. Det är som jag ofta bara svävat omkring som ett rö för vinden… Vem är intresserad? Egentligen. Men nu har jag bestämt mig att vara sann mot mig själv, stå upp för min hälsa och stå ansikte mot ansikte med mina ”rädslor”.

    Att mer eller mindre hela tiden leva i den yttre världen, i görandet, är inte nyttigt för då du tappar bort dig själv. Första gången jag hörde frågan ”Vem är jag?” så låg jag på yogamattan i yoga nidra meditation och skulle säga dessa ord tyst till mitt inre och de orden kändes så konstiga och så innehållslösa att jag faktiskt fastnade för dem. Den djupaste och spirituella frågan – ”Vem är jag” ställer jag mig nu då och då. Jag väntar mig inga svar utan mer självreflektioner och självstudier på min livsväg.
    Meditationen och Yogan skapar balans mellan varandet och görandet. De blir de redskap som hjälper mig att hålla huvudet- mitt inre lugnt och klart och kroppen, mitt yttre smidigt stark. Balans! Att kunna välja ljuset som bygger på varandet. Att jag mer och mer komma till insikt och att jag faktiskt gör aktiva val för att vara mer i nuet.

    Allt gott!

  • Stad och Skog

    Allt har en ände..

    Jag har nått vägs ände, är nu åter hemma men jag tänkte ändå göra ett sista inlägg från årets roadtrip – ett avslut helt enkelt.

    20190621
    Göteborg visade sig kanske inte från sin bästa sida rent vädermässigt, ömsom regn ömsom sol, men där finns något som jag fullkomligt älskar och det är att gå omkring i Trädgårdsföreningens park. Här får verkligen min rossida sitt lystmäte. Nu runt midsommar är absolut bästa tiden för ett besök. Lite regn och kalla vindar till trots så lyckades jag ändå pricka in solen på midsommaraftonens förmiddag. Innan det drog ihop sig och regnet brakade loss.

    Det är climbers, det är polyanther, det är gammaldags buskrosor, det är så mycket så jag blev nästan snurrig. Klimatet är ju så mer gynnsamt i Götet än hos mig i Stockholm, men vad fasen jag vill också ha!

    Vita rosor är magiska – kommer tyvärr inte ihåg namnet på denna skönhet😉
    Blomsterkornell in action!

    Det är mycket mer än bara rosor i Trädgårdsföreningen så välkomponerat och så inspirerande.

    Tamarix ´Pink Cascade’

    20190622
    Efter en kylslagen midsommarafton så checkade vi ut från Göteborg och började vår resa hemåt igen. Väl inne i den soldränkta Smålandsskogen tittade vi in hos den danske blomsterkonstnären Tage Andersen på Gunillaberg. Är väldans förtjust i hans, för mig, sagovärld. Väsensskild från allt annat jag upplevt. Jag har varit här förut och även i hans Galleri i Köpenhamn och känslan är densamma – jag rör mig runt på en teaterscen där allt känns mjukt och omhuldande. Jag kan i lugn och ro bara betrakta utan att bli uppjagad eller finna något oväntat obehagligt som dyker upp. Inte heller behöver jag lägga någon kraft i att tänka – vad menas med ditten och datten. Nej här är allt rofyllt och sinnligt. Det bräker från fårhagen, en konstig ko brölar, tio tuppar turas om att gala, och där går han Tage med stöd av sin långa käpp i knickers och ullstrumpor, mössan på och alldeles så solbränd. Väl bekomme!

    Skönt häng hos Tage

    Efteråt hämtade vi andan i Jönköping. Men nu slogs jag av hemlängtan. Har varit så orolig för min trädgård och avsaknaden av regn. Det regnade dock natten till midsommaraftonen och det blev nog räddningen för det såg så himla bra ut! Tack fina Felix för all vattning, du är bäst🙏💓

    Allt gott!

  • Trädgård påvägen till

    Efter att ha njutit av varma fuktiga havsvindar i två dagar tog vi vägen upp mot Göteborg. När jag åker in till yogan på torsdagar så lyssnar ibland på Mia Skäringer och Anna Mannheimers podd. Ibland alternerar jag med Yogiskt som jag fullkomligt älskar, men i alla fulla fall så fick jag därigenom tips om Jonsereds Trädgårdar där Anna skulle göra en idéträdgård. Så vi tog en avstickare dit innan Göteborg.

    Anna Mannheimers idéskiss och tanke
    Välkrattade gångar och makalöst upphöjda bäddar!
    Lime-igt och fräscht med Daggkåpa
    Humlestörar, sådana vill jag ha!
    Hm, fick en idé!
    Gillenia, en favorit

    Dags för storstan!

    Allt gott!

  • Havsbad i Varberg

    Jag har då alltid varit en badkruka. Men nu har jag bestämt mig att gå emot mina ”rädslor”.  Länge har jag varit en inbiten motståndare till kallt vatten, bikini och sand mellan tårna men nu sörru, nu skall det badas! Varbergs kusthotell gav mig både skön miljö och kalla havsbad.

    Magnifikt ställe att bara vara, koppla ifrån och tänka. Luften är så där varm och ”havig”.

    Gjorde även ett besök på Träslövs Trädgård som ligger i närheten. Ett ställe som jag blivit rekommenderad att besöka av ett flertal människor i branschen. Här har man byggt upp miljöer där krukor och växter samsas till inspiration.

    Kändes sparsmakat och inte överbelamrat varken med växter eller med krukor o.dyl. Det ligger mig ju väldans varmt om hjärtat. Att inte ha överflöd för att behaga alla sorters smaker utan den person som driver sätter sin prägel på miljön. What you see is what you get!

    Efter all inspiration blir man hungrig så vi tog oss ner till Träslövs läge och åt fisk till lunch. Har väl ätit fisk till lunch och middag typ två dagar i rad. Är man på västkusten så äter man fisk!

    Allt gott!

  • Slott & Trädgård

    Äntligen! Hittade jag tid och möjlighet för ett besök på Läckö slott. Målet var såklart slottets köksträdgård som sköts utav trädgårdsmästaren Simon Irvine och hans medarbetare. För att invänta att  regnet skulle stilla sig tog jag en timmes guidad tur i slottets salar. Magnus  Gabriel De la Gardie levde här och styrde Sverige som statsminister i 14 år medan Karl XI växte upp.

    Franska takmålningar
    Drottning Kristina

    Drottning Kristina hon som gav bort land och åter land som gåvor till sina vänner för att sedan abdikera och leva sitt liv i Rom… Alla har de gått i dessa salar.

    Vackra saker i slottet

    Regnet gjorde uppehåll precis när guidningen var slut dags för köksträdgården! Ord för denna upplevelse är för mig överflödiga. Här kommer en bildkavalkad av det goda i livet😘I alla fall i mitt!

    Efter denna underbara inspirerande timma i köksträdgården for vi till Spikens fiskehamn för en lunch och därefter till Hindens rev, landtungan ut i Vänern. Vänern låg alldeles blank, stilla och disig sol smekte sjön. Har nog aldrig hört så mycket fåglar och insekter. Slöt ögonen och bara lyssnade. Insekterna drog förbi mig som jetplan.

    Resan går vidare…

    Allt gott!

  • På franskt manér

    Under ett antal kvällar har jag kopplat av med att kolla på Netflix. Halvliggande har jag följt Monty Don genom Italiens vackraste trädgårdar suckat och suktat. Men det var först när han visade mig de franska trädgårdarna, potager, landsbygden, kulturen och det franska samhörigheten mellan bord och jord – matens betydelse i trädgården som jag kände mig hemma.

    När jag var runt 18 år, hade slutat gymnasiet, och var allmänt vilse i pannkakan, ville jag resa till Aix-en-Provence, lära mig franska språket och befinna mig i den franska kulturen. Av olika anledningar, som jag inte tänker dryfta, kom jag inte dit, men det gjorde Monty Don. Fast han var 19 och äldre än jag så våra vägar hade ändå inte korsats😉.

    Jag fascineras av Frankrike har alltid gjort det, inte bara för det vackra språket och klimatet utan också för kulturen människorna deras lite kärva sätt, som en del skulle kalla stroppig arrogans, men för mig är det mer en stolthet över sitt land och dess kultur, man värnar om sitt ursprung och sitt språk. Ibland har jag tänkt att om man levt ett tidigare liv så hade jag banne mig varit fransyska!

    Slutar med tunga suckar och… Hm..? Aix-en-Provence finns kvar… nu kanske? 40 år senare. Ett halvt år skulle göra gott, kittlande tanke!

    Allt gott!

  • Myrten och väntan

    Myrtus communis – en favorit och utmaning att hålla vid liv

    Myrtens sfäriska huvuden knycker häftigt på sina nackar när västan fullkomligt spiller över med sina krafter där den drar in över trädgården. Nyklippta och omplanterade väntar de på sin slutliga plats under sommaren. Jag har en plan… men jag ska bara först…😁 Det där bara är lite tungt arbete så jag måste invänta rätt tillfälle, då när kropp och tanke vaknar upp en morgon tillsammans. Tanken är där men inte kroppen, just nu. Att gå emot vore ett misstag. Detta har kommit till mig det senaste året, att inte kunna göra någonting, inte om det absolut nödvändigt, förstås. Älskar att vila och bida min tid! Kanske en naturlig del i att åldras, vad vet jag, det känns för mig som jag nu för tiden inväntar mer rätt tillfälle för saker och ting. – Äsch, inte så viktigt, kan vänta. Det finns liksom inte längre någon anledning att ”vara på” hela tiden. Det kan rent av vara ganska gött att hänga där i tampen, bakom båten, som andra styr. Ett mer otvunget sätt att förhålla mig till livet.

    Vackra svalor från ELD-Garden

    Jag väntar och väntar medan mörka moln hopar sig på himlen… Men det verkar vara en väntan förgäves, vart är regnet?! Oroväckande. Svalorna flyger högt. Hemma har jag en egen borrad brunn så förra sommaren vattnade jag inte alls utan jag lät allt bara vara. Det som dog det dog och nu får naturen åter ta plats i min ”trädgård”. Svårt att definiera vad det är, faktiskt, friserad natur? Nu i realtid börjar det luta åt ungefär liknande väder. Problemet är inte bara vattnet utan också orken att göra något när det blir för varmt, så jag har planer på att arbeta kvällstid den här sommaren om det nu blir så där varma dagar.
    Bättre för mig och bättre för växterna som blir vattnade när solen har dalat.

    Allium – älskar lika mycket knoppstadiet som den utslagna..

    Allium lökarna har slagit ut, magnifikt har de tagit över scenen från tulpanerna. Nu är trädgården inne i nytt skede, försommar. Såg att Smörblomster och Lupiner slagit ut på ängarna där hemma.

    Allium ’Purple Sensation’

    Det går fort nu idag är det nationaldagen och snart är det midsommar. Beundrar varje kväll trädgårdens gröna grönska, som djupnar dag för dag i väntan på sensommar och höst…

    Ha en fin nationaldag💛💙